Foto: Scanpix
Äganderätten är grundläggande för vårt rättssystem, hela vårt samhälle, och dessutom skyddad av FN:s deklaration för mänskliga rättigheter.
Sverige har ännu inte anpassat äganderättens innebörd enligt EU. Europakonventionen innehåller en regel som skyddar ägaren mot alla former av intrång i det allmännas intresse, vare sig det är fråga om allmänna aktiviteter eller begränsningar i vad ägaren får företa sig. Vissa inskränkningar får markägare finna sig i, och vi svenskar gör det också mycket idag. Det handlar om allmänna intressen som vägar och elnät, men också den privata allemansrätten. Det är områden där ingreppen tjänar hela vårt samhälle.
I fråga om kommersiellt nyttjande förväntas dock ägaren avstå sin rätt till egendomens förtjänster till någon annan helt utan ersättning.
Det är helt uppåt väggarna fel att vi näringsidkare fråntas våra ekonomiska tillgångar och intressen. Det är både orimligt och stötande. Den som har råd att sända ut yrkesmässiga bärplockare för att gratis plocka ihop sin råvara i skogen, har också råd att skaffa tillstånd och betala markägarna för intrång, nedskräpning och verksamhet. Därför är det viktigt att gränserna för det kommersiella nyttjandet av allemansrätten uttryckligen regleras i lag.
Sverige är en rättsstat där fastighetsägarna skall ha rättmätig beslutanderätt över att disponera sin egen mark. Så är inte situationen i dag och därför behövs en ny dimension för allemansrätten, där kommersiellt användande av annans mark skall vara reglerat i avtal med markägaren. Observera att privata marker är markägarens privata egendom.
Vi skogs– och markägare kommer inte att gå med på att bli fråntagna bestämmanderätten över vår mark. Det är respektlöst och mycket tråkigt att politiker och myndigheter inte förstår att vi har rätt till det.
Näringsidkare i Norr