Arkivbild: TT
När jag läste signaturen Tänk självs insändare den 14 oktoberom att konkurrens och vinster i välfärden är bra i välfärden tänkte jag att du nog aldrig jobbat med äldrevård hos ett privat företag.
När jag tog min examen som undersköterska fick vi rådet att alltid tänka på hur vi själva vill bli bemötta när vi blir gamla och behöver hjälp. Och den tanken har jag med mig varje dag när jag åker till en äldre person för att hjälpa till.
Att jobba hos ett stort privat företag inom äldrevården var inte roligt alls. Korttidsboendet hade slitna sängkläder och handdukar, vårdtagaren fick sitta med blött hår vid frukostbordet efter en dusch, ingen smörjning med hudlotion, ingen möjlighet alls att hjälpa till toaletten.
Vi var för få anställda. Vårdtagarna har blöjor på sig och fick inte den hjälp de behövde med maten. Vårdtagaren hann inte svälja maten, efter en kort stund var vi tvungna att gå vidare med andra uppgifter.
Vi skulle göra allt för de anhöriga, koka kaffe, samtal och mycket mer, så att de kände sig mycket nöjda, men gavs inte tid att ta oss an de boendes behov på ett rimligt sätt. För våra äldre var korttidsboende bara ett förvaringsställe mellan sjukhus, hem eller äldreboende.
Personalen fick slita och många gick varje dag hem med ett mycket dålig samvete. Ingen glädje alls på och i jobbet. Bemanningen minskade drastiskt, arbetsbördan var tung.
Tack och lov fick jag chansen att byta arbetsplats. Jag började inom kommunen, inte heller ett paradis, men tusen gånger bättre.
Du undrar varför Stefan Löfven gick med på den här överenskommelsen om vinster i välfärden. Kanske därför att han ser att en människa är mycket betydelsefullare än kronor och ören.
Du nämnde byggbranschen, den får du jämföra med handel. Alla hus och lägenheter är en handelsvara, en produkt.
Människor är inga varor. Människor är du och jag – så tänk själv!
Angelika Schindler-Egl
Villvattnet