Arkivbild: TT
I dessa dagar då vi drabbas av kärnkraftsfrågan, vill jag påminna om den fantastiska dikt som Tage Danielsson skrev efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg.
Där framgår att forskarna menar, att sannolikheten att en olycka ska ske är så liten, så liten så att den nästan inte kan ske och faktiskt att man kan resonera nästan som att olyckan i Harrisburg faktiskt inte har skett eftersom sannolikheten för att den skulle ske var så liten. I praktiken kunde den nästan inte ske .
Så kanske olyckan ändå inte har skett, fastän den har skett.
Lär vi oss aldrig? Vill vi se eller vill vi inte? Experter kan inte förutse alla scenarior, det har vi lärt oss.
Vi tror väl ändå inte att de var medvetna om vad som skulle ske, och lät det ske? Tror du det? Det tror inte jag. Men sätter man igång en självgående process som ett kärnkraftverk är så har man valt att ta risken.
Under min livstid har jag upplevt Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima och säkert många fler haverier som är ”okända”. Jag tycker att det är alldeles för mycket.
De har inte bara skett, några är pågående katastrofer och ingen expert finns som kan stoppa det. Är det värt det priset?
Har personligen mött ”Tjernobylbarn” som med sina kroppar får betala priset för tillgång på el. Är det verkligen så vi vill ha det?
För framtidstron och hoppet hos våra barn som lever under det globala uppvärmningshotet, samt många andra hot – låt oss försöka att hejda oss och tänka efter. Tyvärr så anar jag att starka krafter är i omlopp, som till varje pris skall genomföra, det är tragiskt.
Låt kompetens, intelligens och alla resurser som sätts in, fokusera på för människan och miljön vänliga krafter. Det behöver vi alla!
Därför ska vi säga nej till kärnkraftverket i Pyhäjoki.
Monica