Foto: Björn Lindgren/TT.
Allmänna eller lokala förbud mot tiggeri tror jag inte på, men alla vill vi väl få bort gatutiggandet.
”Lägg inte pengar i tiggarkoppen, stöd i stället de organisationer som hjälper romer i
deras hemländer” lyder uppmaningen.
Det finns faktiskt människor som handgripligen försöker göra skillnad. Särskilt är det unga flickor som behöver hjälp till skolgång och ett framtida oberoende liv.
EU-stödet då? Det hamnar ”gu-vet-var”
Men vilka är då dessa organisationer som hjälper? Det behövs såväl presentation av dessa liksom pg-nummer. Personligen kan jag tänka mig regelbundna bidrag via ett 90-nummer.
Medan vi väntar kunde ett alternativ vara att kommunen garanterar EU-medborgana tak över huvudet, åtminstone husvagnsplatser med bajamajor, vattentank och en container att slänga skräpet i.
Och i stället för tiggande kunde romerna erbjudas enkla små jobb, sådana som ratas av svenska arbetslösa. Prissätt dessa! En timpenning ges till den som åtar sig uppgifterna.
Det kan väl inte vara mer förnedrande och själsdödande än att stå på knä för en allmosa?
Som motprestation till den service man kan få hör det till att man håller snyggt omkring.
Ett annat viktigt krav är att de som väljer att uppehålla sig i landet lär sig lite svenska. Hur ska de annars kunna få kontakter?
E. Gustafsson, Skellefteå