I tidningar möts vi återigen av det faktum att köerna till barn- och ungdomspsykiatrin är långa, men också konsekvenserna av det. Detta fungerar inte längre, vi måste lösa krisen på något sätt. Några må tycka att jag överdriver, men nu är det allvar.
Dagens ungdomar är framtiden och konsekvenserna av de vuxnas handlingar kan innebära att de inte får någon framtid. Den psykiska ohälsan hos unga har ökat drastiskt och ingenting talar för att det kommer att bli bättre. Om vi inte ökar resurserna till barn- och ungdomspsykiatrin lär köerna bli allt längre.
Vad innebär detta för ungdomarna och deras familjer? Självklart kan det vara olika, beroende på situation. Brist på hjälp till ungdomarn som mår dåligt, och med föräldrar som inte vet vad de ska ta sig till, kan det i värsta fall sluta med dödsfall. Men även isolation är väldigt vanligt då man inte mår bra.
Man orkar helt enkelt inte gå till skolan eller träffa vänner och ju längre tiden går desto värre blir det. De finns ungdomar som stänger in sig på sina rum i brist på andra möjligheter. Dessa ungdomar får helt enkelt ingen bra start i livet. Går man inte i skolan har man i dagens samhälle ingen möjlighet till jobb och att plugga ikapp när man fortfarande inte är stabil lär bli minst lika omöjligt som möjligheten till jobb. På detta sätt blir dessa unga människor ännu mera isolerade och hamnar i en ond cirkel där det bara blir värre och värre.
Det handlar inte om några enstaka individer. Enligt en artikel från Socialstyrelsen (2017) var det 190 000 unga och unga vuxna som hade någon form av psykisk ohälsa. Det finns inget enkelt sätt att bli av med självmordstankar, ångest och depressioner. Man måste få hjälp – och just nu fungerar inte det.
Vi måste få ett stopp på detta ohållbara, någon måste göra något och det fort för fler och fler ungas liv förstörs för var dag vi väntar.
Anonym