De fyra storbankerna har under senare år lurat skjortan av svenska folket. De har ryckt på axlarna åt all den mycket väl kända kritiken som de fått utstå från främst uppretade kunder. Vi har nästan fått uppleva en folkstorm, men bankerna har funnit för gott att agera likt en struts och inte nämnvärt bemött kritiken.
Allt fler bankkontor läggs ned runt om i landet, främst i Norrlands inland. Vad är egentligen orsaken? Det måste anses orimligt att en stor del av landets invånare ska behöva ta en hel arbetsdag i anspråk för att besöka ett bankkontor.
Helt obegripligt att de folkvalda inte på ett ett demokratiskt sätt agerat med åtgärder, med tanke på den enorma röra och oro som bankerna orsakat med sin hysteriska vinstjakt. Man får en känsla av att det är tabubelagt för politiker att tala om det som berör bankens sätt att agera i frågor runt bankkontorsslakten. Det har nu blivit hög tid för politikerna att göra något åt de här sakerna.
Vid en frågestund i riksdagen för cirka två år sedan svarade finansmarknadsminister Per Bolund att man inte ville lägga sig i marknaden. Han måste anses ha helt fel, då man i hög grad gjort just det när man låter skattebetalarna garantera bankerna om de kommer på obestånd. Bankerna har en unik ställning som de borde vara tacksamma för. Glömt tycks det faktum vara att skattebetalarna, även på de mindre orterna, tvingats rädda bankernas verksamheter mer än en gång i modern tid.
Bankerna måste uppmanas återta kontanthanteringen, sluta slakta kontor, sluta att själva tömma sina serviceboxar och hälsa kunderna välkomna tillbaka. Att inse och rätta till sina misstag är ädelt. De måste försöka fungera som bankerna gör i hela övriga utvecklade världen, såvitt jag vet. Back to basics banker - innan lagstiftarna riktar tvingande krav.
Benny Wahlquist, Vilhelmina