Sverige har en väldigt ambivalent syn på brott och straff, några kriminella får piska medan andra får morot. Bankchefer som böjer på lagen får behålla sina bonusar, men den som pinkar i stadsparken får höga böter.
Vi kan ta ett annat exempel, kriminella hantverkare. Jag känner mig inte särskilt rädd för hantverkare, vad jag vet så säljer de inte droger eller skjuter folk. Jag har aldrig varit rädd för att en rörmokare ska bryta sig in i mitt hem och kröka alla rören. Ändå så är samhället beredd att betala mer än tio miljarder kronor per år i rotavdrag för att hantverkarna ska hålla sig på rätt sida av lagen.
Annat är det med gängkriminaliteten, den med våld, droger, mord och sprängningar. Rädslan är stor, ilskan ännu större. Varför görs det så lite för att stävja denna brottslighet? Varför satsar polisen så stora resurser på stökig fotbollspublik och så lite på droghandlande mördare? Ingen har några bra svar och politikerna verkar ha fastnat i gamla tankebanor.
Varför då inte pröva samma lösning som hjälpte hantverkarna från kriminaliteten? Varför inte ge de gängkriminella tio miljarder kronor att dela på varje år. De kanske, likt hantverkarna, kan lova på heder och samvete att sluta upp med sina kriminella aktiviteter om de får en liten morot.
Ulf Larsson, Skellefteå