Insändare: Vi går en dyster framtid till mötes i det här landet

Senast i förra veckan avslöjades en tvättäkta nazist som blivit invald i Nynäshamns fullmäktige. Ett par frågor borde många ställa sig.
Hur kunde hon hamna på valbar plats? Eller var det i själva verket så att det här fallet oavsiktligt råkade avslöja kriterier som SD har och som just gav henne en valbar plats?

Till avdelningen mörker hör också att vi, med råge, fått den moraliskt mest korrupte statsministern under överskådlig tid. Juridiskt har han klarat sig. Han har tillskansat sig en lägenhet som mindre bemedlade kvinnor skulle ha. Han har åkt enormt mycket taxi trots att han bara hade 500 meter till jobbet. Han har nästan skänkt bort hemtjänstområden, vårdcentraler och annat när han var socialborgarråd i Stockholm, ofta till partikompisar som gjort miljonvinster redan det första året. Han ljög förintelsens överlevare Hedi Fried rakt i ansiktet om att inte samarbeta med SD. Nyligen gjorde han sin partisekreterare Gunnar Strömmer, som tipsade om hur man kringgår lagen om partistöd, till justitieminister.

Men vissa tycker sig förstås ha varit med om mörkare tider. Moderaterna och deras föregångare led ett stort nederlag när den allmänna rösträtten infördes. Samma gällde vissa sociala reformer som införts, såsom allmän sjukförsäkring, barnbidrag och ATP.

För Liberalerna är det lätt att hitta en mörk period. Det var när man under några år tvingades betala värnskatt. Det är ett trauma som många liberaler kanske aldrig kommer igenom.

Ej populist