Uppmuntra ungdomen till livsmod och rättvisa

Än en gång har vi påmints om otryggheten i samhället. Och återigen kommer krav på strängare straff för gängen. Jag tror inte att det löser problemen.

”Jag tror inte att kraven om strängare straff för gängen löser problemen”, skriver insändarskribenten.

”Jag tror inte att kraven om strängare straff för gängen löser problemen”, skriver insändarskribenten.

Foto: Tor Erik Schrøder

Insändare2021-07-07 18:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ungdomar måste få se och förstå att de är viktiga. Att de betyder något. Att någon tror på dem. Jag tror att förändring måste börja inifrån. 

”Jag tycker själasörjare är vackrare än friskvårdskonsulent”, som Kristina Lugn skrev en gång. 

Ett fängelse i staden Chencha i södra Etiopien vill fängelsechefen hellre kalla för rehabiliteringscentrum. Fångarna ska lämna fängelset som bättre människor än de var när de kom dit, säger han.

I Kåge fanns det för 200 år sedan en kvinna som fick vara till hjälp för många. Hon brydde sig om det som hände inuti människan. Hon var en del av det som kallades nyläseriet, där människorna började våga tänka själva. Väckelsen gav många livsmod och rättvisa. De fick människovärde och självförtroende.

Maja-Lisa Söderlund föddes i Frostkåge 1794, och var största delen av sitt liv en så kallad inhysespiga hos sin syster och svåger på Kläppbacken i Kåge. Tillsammans med Anders Larsson i Norrlångträsk deltog hon i byaböner runt om i trakten, trots att det var förbjudet i konventikelplakatet. 

”Läsaroväsendet i Skelleftebygden” beskrevs det som, och ledde till att ett justitieråd utsågs av konungen, som kom till Skellefteå för att undersöka vad som var på gång. För tio år sedan gav Västerbottensteatern en fantastisk föreställning vid namn ”Storbrodren” med Greger Ottosson om just detta.

100 år innan demokratin kom till Sveriges riksdag hade det alltså börjat i Skellefteå. Folk brydde sig, vågade tänka själva, arbetade hårt. Nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen växte fram ur väckelserörelsen. Folkbildning blev viktig, det fanns ett rättspatos. Nils Nordlander, som valts till kyrkoherde, såg till att Skellefteå blev stad och fick stads- och handelsrättigheter. Företagsamheten har alltid varit stark i dessa bygder.

Maja-Lisa kom att betyda mycket för C.O. Rosenius och EFS. Han kallade henne ”profetissan från Storkåge” och har ofta kallats Rosenius andliga mor. De hade en livlig brevväxling där de samtalade om sitt inre. De idkade själavård. De var varandras själasörjare.

Det kanske vi skulle lära oss? Att vara varandras själasörjare? Och uppmuntra varandra och våra ungdomar till livsmod och rättvisa.

Kersti Karlsson