Att få tillhöra en grupp som intensivt tror på samma sak är naturligtvis tillfredsställande. Det är också kännetecknande för till exempel religioner och framförallt sekter, men förekommer också inom politiken.
Föreställningen att kärnkraften ska rädda klimatet och mänskligheten har blivit vanligare på senare tid. Inte minst att det är nödvändigt och möjligt med en snabb utbyggnad. 10-12 år är vad som förespeglas av regeringspartierna, både vad gäller stora reaktorer och så kallade små modulära reaktorer.
Vad finns det då som stöder sådana föreställningar och löften? Vi bör erinra oss vad som hänt på kärnkraftsfronten när det gäller ”nya” reaktorer. Olkiluoto i Finland började byggas 2005 och skulle vara startklart 2009. Men det tog 17 år innan reaktorn var klar. Då nära fyra gånger så dyr mot utlovade 3 miljarder euro. I Flamanville, Frankrike, skulle en reaktor av samma typ anslutas till nätet 2012 och kosta 3,3 miljarder euro. Kostnaden har hittills ökat till mer än 13 miljarder euro. Eventuellt ska den startas i juli.
Det verkar inte bekymra Ulf Kristersson (M) som slutit avtal om samarbete om kärnkraft med president Macron. Kostnaderna för skattebetalarna som ska stå för riskerna med kärnkraftsutbyggnaden kan man ana av detta samt kostnaderna vid ett haveri. Det går inte att olycksfallsförsäkra en reaktor. Kärnkraftselen blir allt dyrare medan sol- och vindkraftselen snabbt blir allt billigare.
Nå, men små gulliga SMR-reaktorer då? För det första finns sådana inte tillgängliga på marknaden och när de kommer är skrivet i sanden. För det andra vet vi inget om vilken typ av SMR som regeringen avser satsa på. Det finns kanske ett tiotal pågående projekt och flera nedlagda efter stora kostnader.
Många av projekten har varit ”lovande” i tiotals år. Vissa förutsätter anrikning av plutonium. Plutonium är ett av de absolut giftigaste ämnen som finns på jorden. För det tredje skulle varje sådan SMR producera mycket dyrare el per reaktor än en stor reaktor. De måste också placeras lika säkert som stora reaktorer.
Slutligen, det svindyra slutförvaret i Forsmark är bara dimensionerat för befintliga reaktorer och det finns fortfarande inget godkänt sätt att förvara högaktivt utbränt kärnbränsle. Man får naturligtvis tro på vad man vill och historien visar att vi kan tro på vad som helst om vi tror tillsammans. Men som politiker har man ansvar, nämligen att inte torgföra politik baserat på önsketänkande.