Med de senaste decenniernas osthyvlande i regionen kÀnns det inte helt osökt att tÀnka sig regionens verksamhet som just en ost och varför dÄ inte vÄr egen lokala delikatess?
Den traditionella formen kan vi dela upp i avsnitt som fÄr symbolisera organisationens utseende. LÀngst bak i den bredare delen har vi vÄra politiskt valda och de tjÀnstemÀn som ska ansvara för att besluta och styra verksamheten pÄ ett för regionens medborgares optimalt sÀtt. Sedan finns andra fallande nivÄer fram till dess spets dÀr det egentliga utförandet av arbetet finns.
Alla vet vi ju hur det i praktiken blir nĂ€r kunskaperna om hur en osthyvel bĂ€st ska hanteras saknas. Spetsen pĂ„ osten Ă€r den som i snabbast takt minskar medan den bredare basen klarar sig bĂ€ttre. Ăr det dĂ„ frĂ„gan om en sĂ„ vĂ€lsmakande ost som vĂ„r kĂ€ra burtrĂ€skare har ocksĂ„ de mindre delarna en tendens att lossna i bitar som blir mer svĂ„rhanterliga nĂ€r de blivit för tunna. Ett senaste exempel dĂ„ den del som verkar bestĂ„ av BB-verksamheten i Lycksele. Oftast blir den liggande alldeles ensam pĂ„ sidan om den kvarvarande delen av osten till den slutligen oftast rivs upp och fördelas ut pĂ„ ett lĂ€mpligt sĂ€tt.
ĂnskvĂ€rt vore att det tidigt tagits in en âosthyvelkonsultâ som utbildat de ansvariga för osten i hur ett sĂ„dant redskap ska trakteras men det har nog tyvĂ€rr gĂ„tt för lĂ„ngt för det redan. Enda alternativet dĂ„ Ă€r att acceptera kostnaderna för en ny och se till att behandla den pĂ„ ett bĂ€ttre sĂ€tt.
Men, oavsett hur det gÄr till och hur tunna skivor den Àn fördelas i tar den alltid slut och behöver förnyas. Det gÀller bara att den ska rÀcka till sÄ lÀnge som möjligt och ge bÀst effekt för kostnaden till sista skivan.
Alla förÀndringar, Àven de som syftar till en besparing, tar initialt mycket resurser i ansprÄk för att ge bÀsta resultat. DÀrför krÀvs en större ostbit idag om det pÄ lÄng sikt ska gynna bÄde medarbetare och patienter pÄ bÀsta sÀtt.