Men jag jobbar även på en hälsocentral som har fantastisk personal, hög kompetens och stor vilja att hjälpa varenda patient som söker vård hos oss. Jag älskar mitt arbete. Men jag är också väldigt trött, trött på att varenda dag, flera gånger per dag, bli ifrågasatt av patienter, utskälld av patienter, ta emot patienters beklagande på svensk vård. Det är sällan om nästan aldrig utskällningen eller beklagandet handlar om vården jag eller mina kollegor ger när patienten är hos oss, utan det handlar om hur lågt bemannade vi är så det är svårt att ta sig fram, det handlar om hur dålig svensk vård är och hur besvikna dom är att det inte är som förr. Ringer jag upp en patient som fått en telefontid startar många gånger samtalet med hur svårt det är att få ett telefonsamtal, ropar jag in en patient från väntrummet startar samtalet många gånger med att man fått väntat i flera veckor på denna tid och hur fruktansvärt dåligt det är att behöva vänta på att få vård.
Jag förstår er, jag hör er. Men är det verkligen jag som ska ta emot denna kritik? Att ständigt få kritik för något varken jag eller mina kollegor kan påverka gör att man tappar glädjen i jobbet. Jag känner mig ansvarig och dålig även fast jag varenda dag gör mitt yttersta för att hjälpa alla dom som söker till oss. Tänk dig för nästa gång du besöker vården. Det är oftast inte personen du möter som förtjänar kritiken. Jag hjälper dig gladeligen med uppgifter om var du ska vända dig för att framföra din kritik, för den är viktig. Men att jag ska bära på allas kritik riskerar bara att hälsocentralen tappar ännu en medarbetare.
Primärvårdsanställd