Sverige tog emot mig 1987 och sedan dess har jag, och många med mig, jobbat. Det rör sig inte bara om ett jobb per dag, utan flera av oss har olika jobb per dygn. Många av oss är också redan högutbildade inom olika yrkesområden, men på grund av att det förekommer odemokratiska situationer i våra hemländer tvingades vi fly, trots den kunskap vi besitter.
Sverige tog emot oss och öppnade sin port. Visst finns det personer bland oss som har problem med att kunna samsas i samhället, men de finns och kommer finnas överallt i världen. Viktigare att titta på är den majoritet som försöker uppfylla alla krav och vara en avlastning för Sverige. De flesta är hederliga medborgare.
Många av oss har lyckats lära oss språket, samhällets regler, komma in arbetet och vara en avlastning och absolut inte en belastning som Kristersson, Busch, Sabuni och Åkesson verkar tycka.
Det finns många exempel inom olika yrkesgrupper och positioner i Sverige där vi hjälpt till och avlastat. Allt från pizzabagare, chaufförer, inom sjukvården, lektörer, forskare, olika organisationer, myndigheter och tekniska yrken.
Vi jobbar också ofta inom yrkesområden där många heller inte vill jobba. Ändå kallar dessa fyra politiska ledare oss för besvär och belastning.
Självklart blir jag enormt ledsen och besviken.
Världsmedborgaren