Insändare: Lobbyisterna har nyckeln till makten – inte väljarna

Vår talman i riksdagen, Andreas Norlén hade i början på juli ett trevligt inslag som en av P1:s sommarpratare Han talade sig bland annat varm för vår demokrati och höjde den till skyarna i jämförelse md hur det ser ut i andra länder. 

Med Norléns sommarprat i bakhuvudet har jag läst Mats Engströms nyutkomna bok, SKUGGSPEL. Engström tar här upp den växande skaran av public affairs-bolag och deras alltmer sofistikerade metoder att påverka politiken, i Sverige och i EU.
I Sverige finns inget öppenhetsregister för sådana bolag. Det här innebär att vi inte vet vilka uppdragsgivare som påverkar politiken där pa-konsulter haft sina fingrar med i spelet i delvis öppna, men också, i stor utsträckning, dolda kampanjer.

Norlén betonar hur viktigt det är att vi som enskilda människor engagerar oss i samhällsfrågor, går med i föreningar och, inte minst, går och röstar. Engström tydliggör hur folkviljan står sig slätt mot mäktiga intressen med miljarder i ryggen.

Han ger många exempel. Jag lyfter ett i mängden: 70 procent av väljarna tycker inte att vinstutdelningar ska vara tillåtet inom vård, skola och omsorg. I den frågan har sedan 90-talet en massiv lobbyverksamhet från näringslivet lyckats ”kidnappa” främst de borgerliga politiska partierna för ett ställningstagande mot folkviljan. Man kan fundera över vad detta betyder ur ett demokratiskt perspektiv?

Engström pekar också på vad han kallar ”svängdörrarna” mellan lobbningsföretag och politik. Bland tjänstemän och ministrar i nuvarande regering finns många exempel på hur man vandrat direkt över från public affairs-världen till Regeringskansliet. Och han beskriver ganska ingående statsminister Ulf Kristerssons nära kopplingar till inflytelserika pa-människor.

Ingenting av det här berörde Andreas Norlén i sin hyllning till den svenska demokratin. Jag kan förstå om ämnet är lite väl svårsmält för ett sommarprat och det var säkert riktigt att inte lyfta det vid just det här tillfället. Men ibland är det faktiskt mer intressant att lyssna på det som inte sägs än vad som faktiskt sägs.

Dock, jag tar på volley talmannens uppmaning att engagera mig. Jag tycker det vore intressant att höra våra lokala politikers syn på frågan. Behövs ett öppenhetsregister som visar hur och på vilket sätt och med hur stora belopp som lobbyindustrin påverkar politiken? Finns det skäl att vara oroad för demokratin när det är uppenbart att professionella krafter ibland trumfar folkviljan?