Detta har främst att göra med mängden textilier som bland annat på grund av modenycker i det svenska samhället kommer att gå till avfall. Diskussionen om textiliers andrahandsvärde kan bli jättekrånglig så jag går vidare till det riktiga problemet med den här nya lagen som tycks ha kommit till via en tjänsteman fjättrad vid sin arbetshörna och dator.
När det gäller tyger och gamla kläder i allmänhet så har många i den moderna tiden sedan låt säga millennieskiftet köpt dem från e-handeln och det är faktiskt inte så miljövänligt eller sympatiskt i relation till de lågavlönade arbetare som jobbar i klädfabrikerna. Dels är det mängden transporter och sedan kommer detta med att billiga kläder ofta är förenat med att de som tillverkar dem inte har så bra löner och arbetsvillkor.
Ytterligare en faktor som togs upp i media för något år sedan är det att klädesvaran som har retur-rätt ofta skickas tillbaka av kunden, antingen för pengarna tillbaka eller för en annan storlek och färg. De transporter som uppstår härvidlag är inte miljö- eller klimatvänliga.
Men till huvudproblemet med den nya lagstiftningen. Är det fråga om en högkonsumerande kund som gillar kläder så blir textilavfallet troligen stort. Finns det då bil i familjen så ska dessa uttjänta kläder transporteras till en ÅVC, återvinningscentral i en kommun. Jag har varit i kontakt med Skellefteå kommun och de kommer att ha ett antal kärl för textilier utplacerade ganska snart. Men det gäller i första hand ÅVC i större orter i kommunen. Det är inte säkert att alla har möjlighet till bil och transporter till dessa ÅVC, och då blir alternativet lagbrott eller avsevärt högre kostnader för att folk har kastat gamla kläder i brännbart.
För alla typer av boenden kan kostnaderna öka om den här sorteringen kommer att kontrolleras ordentligt. Villaägare, fastighetsägare med ansvar för hur hyresgäster sköter sorteringen, bostadsrättsföreningar och även företag som bistår arbetstagarna med arbetskläder. När det gäller hyresgäster och delägare i bostadsrättsföreningar, så är det ju risk att hela denna lagstiftning som faktiskt vill göra något för miljön faktiskt lägger kostnaderna på grupper som det inte var tänkt skulle drabbas.