Det finns en TV-reklam från Försvarmakten som visar på hur något som kan vara så kallade kommando-soldater stiger upp
ur en havsmiljö och med stor sannolikhet är beredda till strid. Den senaste veckan (i slutet av juli) har jag inte sett den här reklamen
men det betyder inte att liknande bilder kan komma i våra informationskanaler. Det är något som är problematiskt med sådana bilder och filmer.
Försvarsmakten behöver kompetent folk. Det finns människor som både är kompetenta och som har den rätta inställningen till försvar och väpnad kamp för nationen. Men då är frågan: Vill hela nationen villkorslöst ha all denna krigsmakt och väpnade kamp mot en potentiell fiende? Det har nu gått ett par år sedan Sverige sade ja till både Nato-medlemskap och DCA- avtal. För de som inte kommer ihåg det innebär DCA-avtalet i korthet att USA får tillgång till 17 platser i Sverige där de kan anlägga militärbaser.
Beslutet att Sverige, och i princip alla Nato-länder ska uppnå 5 procent av sin BNP för militära ändamål, har enligt min mening inte varit demokratiskt. De närmaste åren ska Sverige satsa 300 miljarder på försvaret. Detta är på grund av just detta med Natos krav på medlemsländerna. Riksdagspartierna verkar enigt stå bakom de här satsningarna. Men jag undrar storligen om det har varit något remissförfarande värt namnet i de här beslutsprocesserna.
För mig är det inte glädjande. Militär verksamhet handlar om att skada och tyvärr döda en fiende. Eller förstöra fiendens infrastruktur. Människan hart stridit i tiotusentals år. Nu har vi vapen i form av bland annat drönare och robotar som kan döda och förstöra på distans. De som avfyrar vapnen behöver inte längre vara nära lidandet.