Grönskan trÀngs undan nÀr staden vÀxer

NÀr staden vÀxer Àr det nÀstan bara maskrosorna som klarar sig, menar skribenten.

NÀr staden vÀxer Àr det nÀstan bara maskrosorna som klarar sig, menar skribenten.

Foto: Lars Eriksson

InsÀndare2020-08-22 07:30
Det hĂ€r Ă€r en insĂ€ndare. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

NordanĂ„ Ă€r en kĂ€lla för Ă„terhĂ€mtning och lĂ€rande. Alla kĂ€nner till stadens ”oas” med dess mjuka terrĂ€ng, handikappvĂ€nliga smĂ„vĂ€gar och grĂ€smattor som inbjuder till picknick och barnspring. Tillsammans med Bonnstan Ă€r platsen central i SkellefteĂ„s historia. TĂ€nk om byggnaderna kunde tala.

Systemet med dammarna kom till i samband med stadens 100-Ärsjubileum. Kanske de stora och gamla trÀden ocksÄ planterades dÄ. VÄr önskan Àr att trÀd och buskar skyltas upp och att övrig vÀxtlighet befrias frÄn papper och annat skrÀp. Det blir roligare att andas in dofterna dÄ.

Norran har i sommar berĂ€ttat om parker och lummiga promenadvĂ€gar i ytteromrĂ„dena. Lyckliga de som fĂ„r ”skogsbada”. Hur mĂ„r stadsborna dĂ„ sĂ„ mĂ„nga grönomrĂ„den har asfalterats och parken förlorat sin stresslindrande lummighet? VĂ€xer upp gör höghus och garagekomplex utan omgivande grönska. 

NÄgra gator pryds med blomsterarrangemang i sjÀlvvattnande stenkÀrl. Annat osmakligt hamnar ocksÄ dÀr. Men maskrosorna klarar sig.

Tankemödrarna