Med stigande ålder kan en människas funktioner bli något mera dämpad. Man reagerar något långsammare, man glömmer namn, har svårare att ta till sej allt nytt och kan ibland känna sej lite utanför det som händer.
Från att i unga år haft spänst både fysiskt och psykiskt och klarat av det mesta, så måste man i kraft av ålder välja bort en del engagemang för att klara det vardagliga. Det kan vara lite svårt att acceptera att det inte går att vara ung längre. Men om man inser att orken är något sämre nu så klarar man det som ska klaras om än tempot inte är på topp längre.
Ta det försiktigare bara. Din tidigare sprutt var ju bara ett lån under din ungdomstid. Men du duger ändå. Erfarenhet och mångårig inlärning gör att vi klarar det mesta utan problem. Det kan vara nyttigt med eftertanke ibland och inte bara jaga på jämt.
I vissa kulturer går man till ”de äldste” för att få råd i många frågor, erfarenheter värderas högt och bidrar till klok eftertanke där. Vi kanske borde inrätta ett äldsteråd vi också? Inte bara rusa på, utan stanna upp ibland och ta råd från äldre som ger livet ett bredare innehåll som håller. För att må bra måste livet ge mer värden än prylar och ting. Själen måste få sitt också. Gammal man gör så gott han kan.
Ove Vikdahl