Ålderism definieras huvudsakligen som fördomar eller stereotypa föreställningar som leder till diskriminering. Till skillnad mot rasism och sexism är det den socialt mest normaliserade fördomen. Att det knappt finns en 65-åring på tidningsredaktioner, tv-kanaler eller inom politik är ett problem på riktigt. Syns man inte så finns man inte.
Åldersgruppen 65 år och äldre är kraftigt underrepresenterad i politiken på nationell nivå. Genomgående har det dessutom under åren skett en minskning. Risken är stor att det blir ännu färre vid kommande riksdagsval. Här har vårt parti ett stort ansvar. Socialdemokratiska partiet har kongressbeslut på att 25 procent på listorna ska vara yngre än 25 år. Något motsvarande för 65+ finns inte. Skulle äldre vara representerade i proportion till sin andel av befolkningen borde 90 av 349 riksdagsledamöter vara 65+. Idag är det färre än 10. Paradoxalt är att medan pensionsåldern höjs och fler förväntas arbeta längre, är färre betrodda att nomineras på valbar plats till riksdagen.
Avsaknaden av äldre i riksdagen påverkar vilka frågor som behandlas och hur besluten utformas. Det handlar om ett helt spektrum från omsorg, boende, trygghet till pensioner att leva på. Diskrimineringen av äldre, deras låga politiska inflytande behöver tas på allvar. Lågt politiskt inflytande är en uttrycklig fara för demokratin.
Äldre behöver nomineras på valbar plats. Om drygt ett år har vi val till riksdagen. Nu sammanställs riksdagslistorna. Efter valet ska vi ha fler 65+ i riksdagen.
Karin Norlander