Vi vänder oss till myndighetspersoner som är satta att upprätthålla lag och ordning i Sverige. Dagligen berättar medier om hur vanligt det är att kriminella klarar sig undan ålagda straff, och det är inte småtjuvar det handlar om. Exempel: Åtalade och dömda förväntas att själva inställa sig interneringsdagen, det finns nämligen inte rum för alla i häktena.
Enligt lag ska fängelserna ge alla interner en chans till återanpassning i samhället genom att låta dem "avtjäna" sista delen av strafftiden i frihet under övervakning. Det viktigaste är då att komma till avtalade möten, annars kan varningar utdelas. Det har visat sig att brott utförda under prövotiden har lämnas utan åtgärd.
Kvinnomisshandlare går inte heller att hålla rätt på. De kan ha fått besöksförbud, vilket är lätt att bryta. Kvinnan i fråga byter identitet och bostadsort, men känner sig aldrig trygg. Det kan gälla livet, kanske även gemensamma barns väl och ve. Varför i all världen används inte elektronisk övervakning mer i Sverige? En fotboja med anmälningsplikt är väsentligt billigare än mat och logi på en anstalt. Platsbristen kunde avhjälpas något, om eventuella utvisningar verkställdes direkt efter domslut.
Hur stor hänsyn ska tas till våldsverkarna, då brottsoffren skriker på hjälp om skärpta lagar?
Gustafsson och Nordström