Vivian Mannelqvist, Vilhelmina, avled 25 mars efter en längre tids sjukdom. Hon blev 79 år. Hennes närmaste är sonen Thomas och döttrarna Ulrika och Helena med familjer.
Vivian Mannelqvist, som hette Söderqvist som ogift, föddes 25 oktober 1936 i Näsåker, Ångermanland. Hon växte upp i en familj bestående av tio syskon. Redan i tonåren träffade hon sin älskade Curt, som hon gifte sig med 1960. De var gifta i 55 år och fick tre barn, Thomas, Ulrika och Helena.
I ungdomsåren flyttade Vivian till Stockholm, där hon arbetade på bank under ett antal år. När hon och Curt gifte sig 1960 flyttade paret till Curts hemby Latikberg, utanför Vilhelmina. Där föddes också de tre barnen. 1967 flyttade familjen in i sitt nybyggda hus på Bergbacka i Vilhelmina där de levde sitt liv tillsammans. Under sina yrkesverksamma år i Vilhelmina arbetade Vivian med administrativa uppgifter på Skolkontoret.
Vivian var en sann friluftsmänniska. Hon värnade om friskvård, hälsokost och motion och engagerade sig i barnens idrottande. Hon uppskattade långa promenader, skidturer och att vara ute i bärskogen. Hon var en skicklig surdegsbagerska och squashodlare och hon var också intresserad av konst, musik, språk och nya kulturer.
Under flera års tid var hon kassör i Vilhelminas konstförening. Hon studerade ryska, italienska, engelska och franska under kvällstid och hon gillade att resa och att möta nya kulturer. En utbytesstudent från USA bodde ett år hos Curt och Vivian på Bergbacka och Vivian var också engagerad när chilenska flyktingar anlände till Vilhelmina på 1980-talet. Musik – och då främst jazz – uppskattade hon också, oavsett om det var en livekonsert på Nalen eller om musiken spelades via stereon hemma i vardagsrummet på Bergbacka, där hon gärna bjöd upp Curt till dans.
Allra mest älskade hon sin familj. Barnen och barnbarnen spelade en central roll i hennes liv och hon var alltid lika mån om att besöka barnen och dess familjer, sonen Thomas i Skellefteå och döttrarna Ulrika och Helena i Umeå. Väl där högg hon tag i allt som behövdes göras, inte minst brukade hon med glatt humör rensa ogräs i rabatterna och trädgårdslanden.
Under sina sista levnadsår drabbades Vivian av Alzheimers sjukdom och vårdades omsorgsfullt på Tallbacka i Vilhelmina. Vi som stod Vivian nära kommer alltid att minnas hennes engagemang, värme och stora kärlek.
I sorgen och saknaden finner vi styrka i de ljusa och vackra minnen som kommer att leva i all evighet.
För familjen Daniel Nordström