Ett tjär(ig)t arbete. Plasthandskar, de sämsta kläderna, inplastat bord och en kokplatta som det är meningslöst att ens försöka rengöra. Foto: Jeanette Lövgren.
Innehållet ärglänsande blanksvart, som gammaldags skokräm, och på ytan flyter något som ser ut att vara en torkad och finfördelad växt.
– Det är två hemliga örter i grytan och jag har inte plockat dem själv.
Detta är de enda upplysningar Valborg (kallas Valla av nära och kära) är villig att ge angående vätskans kryddliknande innehåll. Vad resten beträffar så är det trätjära och rapsolja.
På en lapp påanslagstavlan utanför Konsum i Burträsk stod för en tid sedan följande upplysning att läsa: "Insektsmedel för häst" plus ett mobilnummer.
Numret leder hem till Valborg i Nyby som varje sommar tillverkar samma slags medel som hennes pappa brukade använda till sina kor och hästar för att hålla de stickande insekterna borta.
– Jag började med det här när jag själv skaffade häst 2002. Jag har provat att använda tjära som man köper i affären, men det blir inte bra. Det ska vara riktig trätjära som framställts på det gamla sättet.
– Med en svamp stryker man på medlet på särskilt känsliga ställen som hästen inte kommer åt – runt ögonen, på bringan och under magen. När en häst blivit mygg- och knottbiten brukar flugor äta och lägga ägg i såren. Men flugorna gillar inte heller det här medlet, så det problemet slipper man också.
När blandningenär klar (ska bara sjuda, inte koka) får den svalna till nästa dag, silas och hälls upp på flaska.
Trots att Valborg inte längre har egen häst så fortsätter hon med sin tillverkning. Säljer 10-12 flaskor per år. För så länge det finns hästägare så finns det efterfrågan. Och så luktar det ju så gott. Fast myggen, knotten och swidarn tycker inte det, som tur är.
Och bromsen, är den lika känslig för tjärlukten?
– Nä, bremsen rår inget på. Den bara anfaller.
Med en svamp stryker man på medlet på särskilt känsliga ställen som hästen inte kommer åt.