Onsdag den 16 september avled Tage Stenlund på Skellefteå lasarett.
Pappa har avslutat sin resa. Den började i oktober 1933 som 11:e barn av 13, till Hjalmar och Hildur Stenlund i Sjöbotten. Lärde sig tidigt att vara arbetsam i föräldrajordbruket, dagsverken i byn och senare bland annat som kontrollassistent.
1954 träffade han sin livskamrat Elsy (Lundström) på Pitedalens folkhögskola och de gifte sig 1958.
Ressällskapet fylldes på med tre döttrar under tiden som kyrkvaktare i Umeå fram till 1968 då präststudier i Uppsala tog vid. Där utökades familjen med en son.
Pappa tjänstgjorde som präst i Hörnefors och Lövånger 1972–1990 och avslutade sin prästgärning som kyrkoherde för döva i Luleå stift, fram till sin pension 1999.
Under många år har stugan i skogsgläntan i Hökmark, varit en oas för återhämtning under hans resa genom livet. Där fick han också utlopp för sin händiga sida och sin förmåga att ta tillvara på allt och alla.
Pappa fick under åren många medresenärer och hade otaliga berättelser. Han tyckte om att berätta och har skrivit en hel bok om sitt liv; Min resa. Förutom vi barn finns elva barnbarn och ett barnbarnsbarn som kommer att kunna glädjas åt att vi har kvar denna bok, förutom våra varma minnen.
De senaste åren har pappa fått två oinbjudna följeslagare på sin resa, Parkinson och Lewy Body Demens. Han accepterade även detta tålmodigt och kunde tack vara mammas goda omsorg fortsätta att bo hemma.
Hans intellekt och humor fanns hela tiden kvar, men kroppens signalsystem fungerade inte alltid och han blev tröttare och tystare med glimtar av sitt gamla jag. Framför allt levde han upp i kontakt med djur och barn, speciellt barnbarnsbarnet Harry som gav mycket glädje sista halvåret.
När sjukdomarna till slut blev för svåra fick pappa tillbringa de sista veckorna på sjukhus. Han visade mer eller mindre tydligt att han var nöjd och klar med sin resa. Den sista dagen fick ett mycket fint slut, tillsammans med fru och barn fick han vara med om en nattvardsceremoni. Vi såg hur andningen blev lugnare under sång och läsning, och till prästens ord ”Herrens frid vare med er” släppte pappa taget, och tog sitt sista andetag.
Pappa har kommit hem till Gud.
Familjen