Tage Sandström avled på Hedvigsgården, Kåge, den 8 mars efter en längre tids sjukdom.
Han föddes 1935 som näst yngsta barnet i en syskonskara av sju i byn Norrlångträsk, fyra mil nordväst om Skellefteå.
Föräldrarna James och Tekla Sandström var småbrukare, men James var också bygdens målarmästare av rang och Tage kom tidigt att införlivas i de innersta, och väl bevarade, kunskaperna i detta yrke.
Pappan och Tage åkte runt i byarna på 40- och 50-talet, spände papptak, blandade linoljefärger, ådrade köksluckor och rödfärgade "fusen".
Tage kom att stanna på Sandströmsgården hela sitt liv. Lite senare, i slutet av 50-talet, träffade han byns nytillträdda skolfröken Vanja, bördig från Tornedalen, och tycke uppstod. De kom att sedan tillbringa återstoden av sina liv sida vid sida ända tills Tage insjuknade för ett antal år sedan.
Efter att föräldrarna gått bort 1961-62 tog Tage, som så många andra här i byn, anställning på båtfabriken, numera Sandström Innovation AB. Där jobbade han fram till början av 70-talet då han växlade till en legotillverkare åt båtindustrin; Nide Verkstad AB. Detta företag drev han, tillsammans med sin bror Tore, fram till 1980 då han återvände till båtfabriken. Tage var djupt engagerad i byns förnämliga och omtyckta idrottsförening NIK. Han var en driven, och för motståndarlaget fruktad, fotbollsspelare. Den atletiska kroppen, muskulös och extremt uthållig, behöll Tage genom livet. Ofta sågs han springandes, med en sviktande fjäderlätt stil genom byn med sin älskade jakthund, när han skulle förflytta sig, istället för att ta bilen som alla andra. Mycket få kunde hålla jämna steg med Tage då det begav sig. Jakten, jaktlaget och den gemenskap och spänning detta gav var också ett viktigt inslag i Tages liv.
Ett förhållande som plågade både Tage och Vanja genom åren var avsaknaden av barntramp i huset. Båda var mycket barnkära, men naturen och livet ville annat. På den tiden fanns ingen hjälp att få. Tage sågs ofta på jularna ha både ett och två barn uppkrupna i famnen och han trivdes oerhört med detta. Vi andra vuxna, som stod bredvid, kunde se lyckan och glittret i Tages ögon, men också i barnens.
Men någon vagabond var han inte. Längre än till Skellefteå var svårt att tänka sig, förutom den gången i början av 70-talet då Vanja övertalade Tage att åka på en utlandsresa. Till Östtyskland. Därefter var det omöjligt att få med Tage på något nytt utlandsäventyr, han hade fått nog, aldrig mer.
En av Tages största begåvningar, kanske den allra främsta, var hans positiva, spjuvrigt busiga och på sandströmsvis mycket retfulla sätt. Denna positivism och livsglädje smittade omgivningen och varje gång man träffade Tage slutade alltid mötet med flera gapskratt så man hade ont i magen. Han yttrade ofta när han var sen till jobbet: "jag jobbar ikapp" vilket gav upphov till nya skratt. Någon gång jobbade han faktiskt ikapp. Eller när man gick över till Tage och Vanja på en kopp: "Vill du ha tårta? Ja, tack. Nä det får du ingen för jag har ingen" och så var skrattet i gång igen. Tage gav energi och glädje till andra. Hela tiden. Glimten i ögat fanns där även när han var sjuklig mot slutet. Tage var också en mycket framgångsrik fuskspelare i kinaschack och han var ganska ekonomisk, vilket renderade en och annan rolig episod som när han tappade bankboken, som han envisades med att ha i bakfickan, rätt ned i dyngtunnan i utedasset.
Nu ser vi inte längre den röda 245:an svänga upp på gården. Vi älskar Tage och vi kommer aldrig att
glömma honom så länge vi lever.
Syskon och syskonbarn gm Bo Sandström