Den 16 juli insomnade vår mamma Sylvia Lundgren lugnt och stilla hemma efter en kort tids sjukdom, omgiven av sin familj.
Mamma föddes i Malkälen 1936 där hon växte upp som nummer två i en syskonskara av fyra. Skolan gick hon sex år i Finnträsk och sjunde året i Ålund. På grund av avståndet mellan hemmet och skolan bodde hon under denna tid som inackorderad.
Hon träffade vår pappa, Olle, i unga år och de gifte sig 1957. De flyttade till Ålund 1961, där de köpte hus och drev jordbruk. I äktenskapet föddes fem barn, Kent, Tomas, Mona, Christer och Carola.
Mamma arbetade med jordbruket men hann, trots det, under åren med flera säsongsarbeten.
Att baka och laga mat var mamma duktig på - hennes palt var en riktig höjdare! Jämt hade mamma någon form av maträtt på spisen och fastän hon alltid sa att hon inte hade något att bjuda på så fanns hos henne alltid mat för ett helt kompani.
Mamma tyckte om att handarbeta. Många tavlor som pryder väggarna har det blivit med åren. Bärskogen lockade alltid på sensommaren och hösten och sedan att ta hand om bären, till efterrätt, saft och sylt. Bara rena vitaminer sa hon alltid. Trots att hon hade fullt upp unnade hon sig själv en bingokväll då och då.
Vår pappa dog i en olycka 1982. Den sorgen och såret läkte aldrig. För mamma var pappa den enda stora kärleken. I och med pappas bortgång avvecklades jordbruket så sakteliga.
Precis som alla mammor var hon väldigt stolt över sina barn och deras familjer. Då vi träffades allihop förundrades hon över att vi blivit så många ”att he kann vaal se mang borti schwå stötschal”. Det var hennes egna ord.
Mamma var omtänksam och snäll och månade om alla. Hon fanns alltid där för oss med en hjälpande hand. När man kände sig vilsen kunde mamma alltid ge kloka råd med sitt jordnära sätt, sin humor och sin livserfarenhet.
I Ålund bodde mamma i 52 år. Hon deltog alltid i det som anordnades i byn. Att gynna orten var viktigt. Konsums nedläggning blev extra jobbig då både service och den naturliga mötesplatsen försvann. Föreningsliv och andra sammankomster, gärna med musik, låg mamma varmt om hjärtat. PRO-resorna, långa som korta, var minnen som hon gärna delade med sig av.
Mamma höll många intressen vid liv så länge hälsan tillät.
I oktober förra året flyttade mamma till Byske på Sörgårda seniorboende, där hon trivdes väldigt bra. Hon fann ett stort nöje i att vara med på alla aktiviteter som erbjöds och med att träffa både nya och gamla bekantskaper.
Från en dag till en annan så förändrades hennes och våra liv då vi fick veta att hon var drabbad av sjukdom. Mamma är borta och nu är sorgen svår, men vi vet att i framtiden kommer vi att le ljust vid minnet av den kvinna som var vår mor.
Barnen