Stig Marklund, de sista tre åren lyhört omhändertagen på avdelning 4 på Äldrecentret i Vännäsby, har lämnat oss i en ålder av 86 år.
Stig föddes den 16 september 1929 i Åkerlund utanför Boliden, som tredje barnet till Andreas och Edla Marklund, född Berggren. Redan under Stigs allra första levnadsår avled fadern i sviterna efter en arbetsplatsolycka och Stig kom, tillsammans med sina två äldre systrar; Karin, född -26, och Gunborg, född -27, att växa upp med deras sjukliga moder under mycket små förhållanden – med moderna mått mätt obeskrivligt små.
Som femåring drabbades Stig av hjärnhinneinflammation vid dubbelsidig lunginflammation, men överlevde efter en upplevelse av vad han beskrev som himmelrikets förgård.
Efter genomgången folkskola kom Stig, tack vare först ett avgörande borgensåtagande från en släkting på mödernet, Elin Westerlund, och sedan stöd från Allmänna arvsfonden, att läsa in realexamen vid Solviks folkhögskola. Därefter följde fyraårigt folkskollärarseminarium i Umeå med bland annat ett finnmarksstipendium som finansiering. Stig skrev på för ett år, vilket avtjänades i Kainulasjärvi.
Vid en återsamling för tidigare Solvikselever träffade Stig i mars 1954 Drängsmarksflickan Barbro Lundgren som blev hans livsledsagerska. Efter bröllopet sommaren 1956 gick flyttlasset från Lövsele, där han hade arbetat som lärare och delat sin tjänstebostad med mor Edla och syster Karin, till Uppsala där teologistudier tog vid. I maj 1960 prästvigdes han för Luleå stift, strax efter första barnets födelse, dottern Berit.
Första prästtjänstgöringen var på Holmön, som landets siste skolpräst, i den äldre meningen av ordet, där Stig förenade folkskollärarens uppgifter på vardagarna - undervisning även lördagar - med prästens dito på söndagarna. Om det händelserika och skiftande livet på ön berättade han i en artikel i "Kyrkhelg - tidning för evangelisation och information i Luleå stift".
1966 flyttade Stig, nu med hustru och tre barn, i form av även tvillingsönerna Erik och Einar, födda 1963, till Botsmark där han tjänstgjorde sex år som komminister.
Höstterminen 1971 hade Stig tjänstledigt för studier av bibelhebreiska vid Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem.
1972 blev Stig, efter provpredikning och prästval, som det gick till på den tiden, kyrkoherde i Bjurholm där han sedan stannade till sin pensionering 1994. Redan på själva flyttdagen möttes han av sång och glada tillrop från den ekumeniska ungdomsgruppen "Credo", med vilka han kom att tillbringa lördagskvällarna i många år, med nya ungdomar allt eftersom.
Under alla år var Stig en uppmärksam lyssnare, särskilt lade han goda historier på minnet när det blev tal om spöken och oknytt. Som nybliven pensionär blev han "Spökprästen" med alla som tittade på Café Umeå, där han medverkade med valda historier och uppmanade åhörarna att skriva in om egna upplevelser av det övernaturliga. Med brevskörden sammanställde han boken "Spökerier i Sverige".
Värnplikten genomförde Stig på A8. Långt senare kom han att med stort nöje delta i hemvärnets övningar i Vännäs dit flytten gick efter pensioneringen: Mest dramatiskt blev det våren 1995 när Vindelälven gick hårt åt ett antal broar och hemvärnsmännen fick fylla sandsäckar för byggandet av nödtorftiga fördämningar. Den gången ställdes inga krav på uniform, bara deltagande, och det passade nog Stig utmärkt då han med sin evangeliska uppfostran visste att utanpåverket aldrig kan ersätta innehållet.
Under tiden i Botsmark lät sig helnykteristen Stig med hustru värvas till Blå Bandet. I Bjurholm var han aktiv i föreningen Hem och Skola.
En annorlunda diskussionsklubb, "en pub utan öl och ett café utan kaffe", som Stig sa, i vars sammankomster han med stor glädje deltog, var den grupp som samlades kring siste skomakaren i Bjurholm, Peder Persson.
Politiskt började Stig i sin ungdom som kommunist, men blev med åren moderat, och var som sådan politiskt vald som kyrkorådsordförande under de senare åren i Bjurholm.
Även om Stig hade ägnat Gamla testamentets språk en hel del intresse var det Nya testamentet, i dess grekiska språkdräkt, som han studerade allra flitigast. Varje morgon läste han, så länge krafterna räckte, ett avsnitt ur "Novum Testamentum Graece".
Som pensionär fortsatte Stig att sköta många gudstjänstuppgifter, trots gula fläckenskador på bägge ögonen, men vid 75 års ålder tog han slutgiltigt avsked från altartjänsten.
Nu har vi tagit avsked av honom, den bäste far Gud kunde ha gett oss.
Barnen genom Erik Marklund