I den vackra försommaren avled min pappa Stig Enmark, Skelleftehamn, den 5 juni, 87 år gammal. Närmast anhöriga är dottern Marie med man och barn.
Pappa föddes 1932 och växte upp i Degerön, Örviken, tillsammans med en yngre bror och sina föräldrar Villehard och Ester.
Som 15-åring flyttade han till Stockholm för att arbeta och hjälpa till med familjens ekonomi, då hans far blivit svårt sjuk. Pappa bodde då första tiden hos sin moster och arbetade på Archimedes i Sundbyberg. Han gjorde sedan sin värnplikt på flygvapnet i Barkarby.
På skördepermission 1953 åkte han hem och där träffade han sin blivande hustru, Ann-Marie (född Lindberg) från Skelleftehamn. Det blev kärlek vid första ögonkastet och de gifte sig 1955. Deras äktenskap blev mycket lyckligt. De bosatte sig i Skelleftehamn och fick två barn, Marie och Lars.
Pappa var en arbetsam man och hade under min uppväxt tre jobb samtidigt: Skelleftehamns mekaniska, brandförsvaret och nämndeman i tingsrätten. Han var även väldigt engagerad i olika föreningar och sportklubbar. Tidigt fick han lära sig mycket om fiske tillsammans med sin far. Fiske, egen båt och havet kom senare att bli hans största fritidsintresse med bland annat årliga fiskeresor till fjällen och Norge. Att tillbringa somrarna på Björnsholmen var till stor glädje. Där hade han och mamma husvagnsplats med trädgård och brygga där han kunde ha sin båt, och även ett stort socialt umgänge.
Förutom fiskeresor älskade pappa solen och värmen. Det blev många utlandsresor med hustru, barn och barnbarn. Språket var inget hinder utan pappa lyckades få vänner var han än befann sig. Han var varm, social och intresserade sig för andra människor och deras liv.
Sommaren 1995 omkom min bror Lars, vilket blev en stor tragedi för hela familjen. 2002 gick mamma bort och det blev en svår tid för pappa att förlora sin stora kärlek och livskamrat. Men pappa var stark och har själv bott kvar i sitt fina hus i Skelleftehamn fram till sin död. Vi har ofta åkt upp från Umeå och bott hos pappa och haft trevligt tillsammans. Han var alltid positiv och glad att vi kom. Sista året var han väldigt trött och fick sämre ork, drabbades av besvärliga lunginflammationer.
Min pappa har varit en närvarande far, både fysiskt och känslomässigt. Under min uppväxt har han tagit med mig på äventyr i skog och mark och lärt mig att vara åsiktsstark och självständig. Han har även varit en engagerad morfar som ställt upp för sina fyra barnbarn, trots avståndet mellan Skelleftehamn och Umeå.
Pappa var en fantastisk person med starka åsikter. Han tyckte om att diskutera och berätta historier från sitt händelserika och aktiva liv. Han lät människor i sin omgivning veta att han alltid fanns till hands för att hjälpa dem att lösa sina problem. Han var en bra lyssnare och problemlösare. Pappa hade en förmåga att få människor att må bra. Han såg alltid det bästa i alla och lyfte fram deras starkaste sidor.
Det är med oerhörd sorg, saknad och ett stort tomrum i hjärtat, men även glädje och tacksamhet för alla fina minnen, som vi tar farväl av vår älskade far, svärfar och morfar.
Dottern Marie med familj