Stellan Linder avled den 16 januari i en ålder av 82 år. Han efterlämnar hustrun Gun och döttrarna Agneta och Malin med familjer.
Pappa föddes och växte upp på en bondgård i Sandsjönäs, Sorsele kommun. Han var äldst i en syskonskara på åtta barn till Henning och Elsa Linder.
När han var sju år började han sin karriär som getare under somrarna. Något han fortsatte med ända upp i tonåren. Pappa berättade gärna om sina fina minnen från denna tid. Vid 17 års ålder började pappa hjälpa sin far med skogsarbete och under några år var han också timmerhuggare. Under en tid arbetade han som sågverksarbetare och även med skogsplantering och skogsröjning. När pappa avslutat sin militärtjänstgöring i mars 1956 gjorde han ett kort inhopp på Stenselesågen innan han började en anställning som fordonsförare åt Vattenfall i Storuman.
Det var i Storuman som pappa fann sin kärlek Gun. De gifte sig 1960 och året därefter föddes deras första dotter Agneta. 1962 flyttade familjen till Vansbro i Dalarna för att Gun fick en tjänst där. Pappa gick då på folkhögskola i Malung i två år och på somrarna arbetade han på mejeriet i Vansbro.
I Vansbro åkte pappa sina två första Vasalopp samt några långlopp. Och det kom med tiden att bli många långa mil på skidor.
Trots att familjen trivdes bra i Vansbro var längtan till hemtrakterna så stor att de valde att flytta tillbaka efter två år och hamnade i Lycksele 1964. Första tiden i Lycksele var pappa under en tid anställd hos en flyttfirma. Något som innebar flera långa resor med flyttlass runt om i hela Sverige.
Han gjorde sin tredje årskurs på folkhögskolan i Vindeln och valde därefter att fortsätta studera ytterligare några år i Skellefteå. Han blev färdig ingenjör 1968. Under större delen av den studietiden var pappa ordförande i elevkåren med cirka 450 medlemmar.
Sommaren 1968 började pappa sin anställning som ingenjör på TM Konsult AB i Lycksele, en anställning som varade i 32 år tills han gick i pension våren 2000.
1971 föddes deras andra dotter, Malin.
Pappa blev tidigt engagerad i både friidrottssektionen och skidsektionen i Lycksele. Otaligt många timmar har under årens lopp tillbringats för både föreningar, tillsammans med andra aktiva, på tävlingar och till hans eget stora idrottsintresse.
Vi förundras ofta över att pappa hann med så mycket i vardagen, han hade alltid något på gång. Trots att idrotten tog så stor plats i hans liv och hjärta så fanns det alltid tid att vara en bra pappa och morfar.
Naturen och miljön var viktig för pappa och han älskade att vistas ute i skog och mark oavsett väder och vind. Han plockade gärna bär, särskilt hjortron, och han har nog trampat på alla myrar som finns i vår socken.
När det år 2007 blev konstaterat att pappa hade Parkinson sjukdom tog livet en ny vändning och pappa hittade andra intressen, bland annat släktforskning.
Vi minns vår pappa som en ödmjuk kämpe med varmt hjärta. Vi sörjer, men unnar honom vilan och gläds med tacksamhet åt alla ljusa minnen.
Döttrarna Agneta och Malin