Vår käre Steffan Nyström, Skellefteå, har den 30 november lämnat oss, till tonerna av “Han har öppnat pärleporten”, på sin far Antons och sin yngste son Pärs födelsedag. The circle of life så vackert åskådliggjort för oss som var med honom till slutet.
Steffan föddes som pojk nummer två av fyra hos Gerda och Anton i Skråmträsk. Bröderna har alltid stått honom nära och varit viktiga och självklara personer i hans liv. Steffan har visat oss, sina barn, att man håller ihop. Diskussionens vågor har ofta gått höga på Nyströmsträffarna och vi barn har fått lära oss att bryta våra åsikter och värderingar mot de vuxnas. Diskussionens vågor har gått höga även hemma hos oss och det har gått att bråka med pappa Steffan. Det har gått att bli sams. Han har funnits där för oss i livets upp- och nedgångar.
Steffan har under alla år varit aktiv i EFS, Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Han har varit ledare i PG-pojkgruppen, lett gudstjänster, sjungit i kör och åkt runt till bönhusen i Västerbotten med sin gitarr, sjungit och spelat.
Skogen har under alla år varit Steffans lunga. Där har han vandrat, jagat, åkt skidor och fiskat. Uppmärksammat oss barn på spår i snön, olika fåglar och fågelläten.
Kanske han också trivts bäst när han i många år arbetade som skogshuggare. De sista åren i arbetslivet tillbringade han på Wallmarks såg i Kroksjön där han fortsatte med trä- och virkeshantering.
Steffan var glad, öppen och orädd. Han tyckte om att prata med nya människor.
Sommaren 1959 träffade han sitt livs kärlek och vi som funnits nära har förundrats och ibland avundats den kärlek han hela sitt liv visade sin älskade Margareta. Platsen som nummer ett i pappas hjärta var ohotad. På delad andraplats kom vi barn och sedermera, till pappas stora glädje, barnbarnen.
Steffan har lärt oss att njuta i vardagen. Av de första varma solstrålarna om våren. Av Margaretas nybakta bullar. Av Skellefteå AIKs framgångar. Av skidåkningen på nyvallade skidor. Och mycket mer.
Familjen genom Monica