Tisdag den 10 april somnade Runo Forsgren hastigt in i hemmet i Skelleftehamn.
Han föddes i Storbrännan Burträsk som fjärde barnet till Thea och Th Forsgren. Barnaskaran växte och till sist var de nio syskon på gården i Storbrännan.
Efter realskola i Burträsk studerade Runo till ingenjör i Luleå. Första jobbet blev som elkonstruktör på Rönnskärsverken. På 80-talet övergick han till Contech. Där jobbade han med många olika projekt där smältverket i Kazakstan blev en spännande upplevelse.
1960 gifte han sig med sin ungdomskärlek Hjördis och de bosatte sig i Skelleftehamn. Tillsammans fick de två döttrar, Kristina och Helena.
Runo var en fantastisk make och pappa, lugn, humoristisk och alltid redo med en hjälpande hand.
När sedan barnbarnen föddes var det med samma egenskaper som han kärleksfullt omfamnade dem. De var hans ögonstenar.
Runo hann också uppleva glädjen när det första barnbarnsbarnet föddes för drygt en månad sedan.
Han trivdes med att vistas i naturen, gärna med kameran till hands.
Kärleken till bygden runt stugan i Brännvattnet och hemstället i Storbrännan var stark och det finns knappt en myr eller stig där han inte passerat.
Runo var en föreningsmänniska. Genom åren hade han många uppdrag inom Friluftsfrämjandet, Hjärt- och lung samt IOGT-NTO.
Det är framför allt inom IOGT-NTO som hans stora gärning har varit. Hans engagemang för barns rätt till en trygg och drogfri uppväxt går inte att beskriva.
Hur sammanfattar man ett liv, en make, en pappa, en morfar och ”gammelmorfar”, orden räcker inte till. Vi kommer att sakna honom så oerhört mycket, samtidigt är vi så tacksamma att vi fått ha honom i våra liv!