Vår käre Rolf Nilsson har efter en kort tids sjukdom avlidit, 80 år gammal.
Han föddes i Falkliden, en liten by i Kågedalen, men växte upp i Storselet tillsammans med sina föräldrar Nina och Uno Nilsson, och tre bröder.
Tidigt träffade han min mamma, Ruth Lundmark, och de gifte sig. Han adopterade mig, och jag fick den bästa pappa man kan önska sig.
De gick skilda vägar, och han blev sambo med Inger Lundmark 1969. De renoverade huset på Älvsbacka 1976 och flyttade dit med Ingers två döttrar, och där har han bott allt sedan dess. De sista tre åren efter Ingers bortgång ensam.
Efter sju år i Folkskolan började pappa jobba. Han var redan i unga år en mångsysslare. Tidigt blev han intresserad av bilar och motorer, och otaliga bilmärken har stått på hans gård. Han körde Godisbilen, jobbade i kalkbrottet, och så småningom på verkstad. I vuxen ålder beslöt han sig för att studera. Han utbildade sig till ingenjör, och har sedan dess jobbat på Futurum i Byske.
Pappa var en aktiv person. Han tyckte om att hjälpa till, och har deltagit i renoveringar, byggen, bilreparationer, ritprojekt, vedhuggning, skjutsning och hämtning, ja, listan kan göras lång. Han har även arbetat efter pensionen, bland annat gjort två resor till Kina på uppdrag.
Trots sitt aktiva liv har han hunnit med att odla sina intressen. Hockeyn var en följeslagare ända sedan 1960-talet. Sittplats har han haft ända sedan ishallen byggdes. Han spelade mycket kort med Inger och goda vänner. De var också ofta på dans.
Det var på dans han träffade vännen Gertrud, som gjorde hans vardag gladare det sista året.
En tröst är att han fick leva ett rikt liv, omgiven av barn, barnbarn, barnbarnsbarn, släktingar och goda vänner ända till slutet. Vi var med honom ända tills han somnade in.
Saknaden blir stor, men minnena är många och glada.
Anki