Den 25 september somnade pappa in på Skellefteå lasarett efter en kortare tids sjukdom. Han hade just fyllt 78 år.
Han var född och uppvuxen i Bruträsk, Boliden.
Efter avslutad skolgång började han arbeta som springpojke hos Åke Wilhelmsson i Boliden. Han var då 14 år. Efter det började han med det han skulle sysselsätta sig med under större delen av sitt liv, att köra lastbil. Hann beta av flera åkare innan han 1973 började hos Boliden Mineral AB och arbetade där fram till pensioneringen.
1963 träffade pappa sitt livs kärlek och livskamrat, Laila, och hennes dotter Carina. Boliden blev den nya hemorten fram till 1987 då pappa och mamma byggde ett nytt hus i Bruträsk och flyttade dit.
Ordning och reda var pappas grej, i dubbelgaraget hade alla verktyg sin plats med konturer utritade så att vi snabbt såg var de skulle sitta. Garaget städades lika ofta som huset. Varje juldag, i många år, dukade vi långbord och firade jul med släkten.
Skogen tog pappa väl hand om. Vinterved höggs, kapades och klövs. Skidåkning var något som pappa gillade i hela sitt liv. Från början åkte han själv för att, när han blev äldre, aldrig missa en skidtävling på TV. Ishockey var en annan idrott han gillade. Skellefteå AIK var laget i hans hjärta. Han lärde mig allt om hockey, tog mig med på matcher så att även jag fick det intresset. Vi var på ladan när AIK spelade mot Löven och hela arenan släcktes ner innan match för att ett vilt slagsmål brutit ut mellan spelarna.
1989 blev han äntligen morfar till David och 1993 till Marcus. Han ställde alltid upp för dem och fanns där för dem. När någon leksak gick sönder hade pojkarna ett stående uttryck: Morfar kan laga den. Varje höst tog han dem med på älgjakt.
Rallycross och Folkrace blev ännu ett intresse när pappa blev äldre. Många tävlingar hann han med att se.
Han lämnar ett stort tomrum hos oss.
Älskad - Saknad.
Familjen genom Carina