Vår mamma Rakel avled på Skellefteå lasarett söndagen den 29 januari. Hon växte upp i Stormark, en av flickorna i Eskelina och Gerg Marklunds stora barnaskara.
Redan i tonåren träffade hon vår pappa Hilding. Tillsammans bildade de senare familj. Sex barn föddes mellan 1955 och 1971. Efter 50 års äktenskap blev hon änka 2006.
Mammas liv som småbrukarhustru innebar långa arbetsdagar. Skötsel av hem och gård tog sin tid. Ändå hann hon med många av sina intressen där baka kakor, lägga pussel, men framför allt allsköns handarbeten fick ta plats.
Nyfiken på nya möjligheter gjorde att hon provade på det mesta. Kurser i växtfärgning, glasmålning, dans och mycket mera.
Att motionera prioriterades också. Hon höll uppe skidspåret över träsket så vi hittade till skolan. Älgstråk och kraftlopp klarades av.
Mamma är vår största förebild. Hon har visat att livet alltid ska levas.
När mamma fyllde 65 år tyckte vi att hon skulle få uppleva en av sina drömmar, att lära sig rida. En ridkurs, som hon själv byggde på med en fortsättningskurs, blev presenten.
Utlandsresor blev också av. Solresa, vilken fröjd. På barnbarns bröllop både i Spanien och Turkiet, visst ville hon vara med. Åka motorcykel, självklart. 2011 blev det äntligen av, ett besök hos bröderna i Skåne.
När krafterna började tryta beslöt hon att sälja gården. En glädje i det svåra beslutet var att få lämna vidare inom familjen. Med hennes inställning fick hon ett trivsamt liv i sin lägenhet, där hon bodde kvar till slutet.
Som vuxna förundrades vi över mammas tillåtande natur. Tror knappt det djur gått att önska, som inte vi fick ha.
I vår stora bullriga familj har mamma välkomnat alla lika varmt och självklart.
Det sista året blev sjukdom en ovälkommen följeslagare. Trots vedermödorna hängde hon med. Ikea-resor, barndop, födelsedagar, middag eller bara en kaffetår.
”Javisst, tackar”, var det självklara svaret.
Barnen