Till toner av dansmusik och omgiven av sina barn och syskon fick allas vår Pelle, Per-Göte Forsberg, Byske, somna in. Pappa var så tapper ända in till slutet.
En sommardag i juli 1942 föddes han som nummer sex i syskonskaran på åtta. Föräldrarna hette Agnar och Mirjam. Uppväxt i sitt kära Stensjön tillsammans med en stor familj, med knappa resurser, fick han tidigt lära sig att jobba och uppskatta de viktiga sakerna i livet.
Sammanhållningen bland syskonen har genomsyrat hela hans liv och smittat av sig så det räcker för generationer.
Pappa gick sju år i grundskola innan det var dags för att utbilda sig till rörmontör. 1961 gjorde han rekryten på jägarbataljonen i Kiruna. På hösten -61 fick han första pojken, Staffan, tillsammans med Gun Hedlund.
Han hamnade, efter en liten utflykt till Trollhättan, i Kåge för att jobba som svetsare. Pelle gifte sig med Solveig -68 och hösten -69 kom andra pojken, Klas. 1971 köptes föräldrahemmet i Stensjön som kom att bli en samlingspunkt för släkt och vänner i många år.
Arbetet kom att prägla stora delar av pappas liv då han periodvis var borta och jobbade. Han besatt en stor kompetens i det han tog sig för. Renholmen blev företaget som fick nytta av hans kunskaper. Där fick han vänner som varade livet ut. På äldre dar sa han alltid att det var ”eliten” som jobbade då. Han hade rätt.
På hösten var älgjakten viktig, men framförallt kom han att lägga ner många timmar som föreningsmänniska. Otaliga är matcherna han kommenterat, både hockey och fotboll. Han var även lagledare och materialare i båda sporterna.
Hade han minsta möjlighet så ställde han upp om någon behövde hjälp.
-88 gick han och Solveig skilda vägar och pappa bodde kvar i Stensjön till -94. Därefter blev det Byske ända till slutsignalen.
Pappa fick sin alzheimer diagnostiserad 2006. Trots sjukdomen har han alltid haft sitt glada humör och sin skämtsamma sida. Många är de som hört honom sjunga och prata om ålder.
Nu är sista röken rökt och sista promenaden promenerad.
Nu har han fått vandra vidare och kan ta dagen som den kommer.
Pappa var verkligen en snäll människa.
Klas och Staffan