I 69 år har vi varit fyra bröder, nu är vi tre. Vår yngste bror, Per Albin Sundqvist, Göteborg, somnade in den 28 juli som en följd av den sjukdom som så obönhörligt drabbade honom för tre år sedan, ALS.
Per Albin, eller PA som han oftast kallades av sina kompisar och arbetskamrater, medan vi bröder kallade honom Pelle, hade lätt för att lära och gillade skolan, om man undantar ämnena teckning och slöjd. Följaktligen blev det realskola, studentexamen och universitetsstudier. Under realskoleåren var han ordförande i SSU Byske, lagledare för reservlaget i Byske IF och lokal sportskribent för Västerbottens Folkblad. Efter universitetstiden fick Per Albin en tjänst som adjunkt i ämnena svenska och samhällskunskap på gymnasiet i Vilhelmina. Att döma av bilder i hans album blev det några fina år. När regementet, där han var reservofficer, hörde av sig med frågan om han ville söka en tjänst vid FN:s fredsbevarande styrkor i Sinaiöknen, tvekade inte Per Albin. Det halvåret i Mellanöstern innebar ofta konfrontation med representanter från den israeliska armén och även med den egyptiska, om än mer sällan. Den befattning Per Albin hade i bataljonsstaben gjorde att han kunde resa runt i Mellanöstern. Jerusalem, Damaskus, Amman, Kairo blev uppskattade resmål. Tjänstgöringen där nere påverkade starkt hans syn på konflikten Israel-Palestina. När Per Albin åkte ner var han hängiven Israelvän. När han återvände hade hans sympatier gått över till palestinierna och han blev kritisk till den israeliska statens syn på och agerande mot palestinierna.
Efter tjänstgöringen i Mellanöstern tackade Per Albin ja till ett erbjudande från ett läkemedelsföretag att jobba som deras representant i Norrland. Efter ett halvårs intensiva studier inom det medicinska området var han redo att resa runt och informera om bolagets produkter för läkarkåren. Också med det jobbet trivdes han bra och stod länge emot erbjudanden om att flytta ner till huvudkontoret i Göteborg. Men efter sex års flitigt resande, från Södersjukhuset i Stockholm till Kiruna lasarett i norr, tackade Per Albin ja till erbjudandet. Främsta skälet till den förändringen var en önskan att inte ständigt vara borta från sin hustru Eva. Denna förtjusande göteborgska träffade Per Albin en varm sommarkväll 1979 på Byske Badhotell. Per Albin har berättat att han genast förstod att han nu träffat sin blivande fru. Det gällde bara att övertyga henne om att hon träffat sin blivande man. Uppenbarligen lyckades han inte med det på en gång. Bara någon månad efter att de träffats fullföljde Eva sina planer att läsa franska ett år vid Sorbonne i Paris. Men skam den som ger sig tänkte Per Albin och lyckades något år senare få Eva att flytta upp till Umeå och där gifta sig med honom. I hans nya befattning blev resorna färre, men ofta betydligt längre. Han fick via sitt arbete resa världen runt.
Per Albins sista år blev dystra för oss bröder, men allra mest för hans hustru och deras två barn, David och Isabel. En tröst sista åren var dock glädjen över att ha fått två fina barnbarn.
Gösta, Jarl och Göte Sundqvist