Nils-Erik Bjärstål, min far, gick bort den 3 augusti vid 90 års ålder, efterlämnande närmast sin maka sedan 60 år, Margareta, min bror Ulfs familj samt mig med familj.
Pappa kämpade mot prostatacancer men det blev en stroke som ändade hans liv. Han var fram till sin död skärpt som en ung människa, aktiv på Facebook och Twitter, och cancer och diabetes till trots var han pigg och skötte sitt och mammas hushåll ända till slutet.
Pappa föddes 1925 som andra barn till Erik och Brita Jonsson. Farmor och farfar kom till Skellefteå på 1920-talet och drev en handelsträdgård på Sörböle där pappa växte upp. Pappa prövade en tid sina egna vingar och ägnade många år åt fordonsbranschen och gjorde detta med stor framgång.
1971 återgick han till sitt ursprung och köpte skolan i Innervik där han startade Norrlands kanske första moderna Garden Center, Innervik Gård. Oljekrisen 1973 med kraftigt ökande energipriser och med mycket höga räntenivåer satte dock käppar i hjulet för satsningen och pappa gick till slut i konkurs och förlorade sitt livs besparingar. Pappa var den evige optimisten och jobbade hårt med att hitta nya vägar att försörja sig vilket visade sig vara svårt, men han gav aldrig upp. Dock hämtade han sig aldrig från min brors bortgång 2011.
Under de sista 25 åren av sitt liv ägnade pappa sig tillsammans med mamma framför allt åt koloniträdgårdsrörelsen och han var en av initiativtagarna till Dalkarlslidens koloniträdgårdsområde.
Pappa kännetecknades av kärleken till, och respekten för min mor och av sin obotliga optimism och av sin vägran att någonsin låta sig nedslås och ge upp. Pappa var en sann humanist och han var mycket bedrövad av det bemötande många ger våra olycksaliga bröder och systrar som tigger på våra gator och torg.
Pappa lärde mig mycket av vad som är väsentligt i livet.
Hans