Vår älskade mamma Mona Eriksson, Malå, lämnade oss hastigt den 1 december. Hon blev 75 år.
Mona växte upp i Vindeln med föräldrarna Edith och Gustav Bjurman samt syskonen Valentin, Siv och Rolf.
1959 träffade hon sitt livs kärlek, Kjell-Axel. De gifte sig 1961 och fick barnen Elinor och Johnny.
Efter några kortare utflykter till bland annat Norrbyskär, Hissjö och Eskilstuna flyttade de 1965 till Svedjan, Malå, där de tog över Axels barndomshem.
Axel gick bort redan 1998, samma år som det första av hennes älskade barnbarn såg dagens ljus.
Mona arbetade bland annat som ungdomsledare och från mitten av 70-talet som handläggare på Försäkringskassan.
Mona rycktes bort helt oväntat och i allra högsta grad mitt i steget.
Hon var en person som stortrivdes i sociala sammanhang och mer än gärna drog sitt strå till stacken. Hon hade ett självklart sätt att finna sig i rummet och argumentera för sina åsikter. Hon var orädd och såg till att saker blev gjorda. Med mycket humor och omtanke hade hon nära till skratt, men tvekade aldrig att reagera när hon uppfattade orättvisor.
Hon arbetade ideellt i många föreningar, bland annat Röda Korset. Med ett stort intresse för musik och kultur initierade och utvecklade hon, tillsammans med många goda vänner, Malå folkdanslag, musikgruppen Morkstoj och Malå dragspelsklubb. De senaste 19 åren har hon brunnit för Vänortsföreningen Malå-Medvezhegorsk och sina vänner i Karelen. Senast i september ordnade hon en körresa. Det blev bland annat konserter och invigning av en minnessten för svenska offer på Sandarmoch minnesplats.
Trots alla sina engagemang var Mona alltid först och främst vår mamma. Klippan som stod fast och som vi alltid kunde luta oss mot.
Vi saknar dig.
Barnen