Fiskaren Martin Holmgren har stilla insomnat i en ålder av 88 år.
Pappa föddes i Fällan, äldst i en syskonskara på fem barn. Pappa fick tillsammans med sina systrar tidigt lära sig att hjälpa till på gården med allehanda sysslor och han utvecklade därigenom stort intresse för skog, jakt och fiske.
Han började tidigt jobba som skogsarbetare tillsammans med sin far Fritz, och just skogsarbetet följde honom genom hela livet. Han fortsatte att arbeta i skogen till dess att en olycka satte stopp. Han jobbade bland annat för Örvikens Såg och Wallmarks Såg i Kroksjön.
Det som låg pappa allra närmast hjärtat var fisket och att få vistas på havet samt i stugan i Gladaviken. Han började tidigt med att fiska tillsammans med sin barndomskamrat Åke och fiskarkompisen Ivan där det framför allt var strömmingsfisket som gällde, både med skötar och ryssja. Fisket kom sedan till stor del att handla om att fiska lax och sik, då med Arne som trogen kompis. Under vinterhalvåret blev det många turer ut på havsisen för att pimpla efter sik.
Pappa var mycket intresserad av sport, både att titta på men även utöva. Under våra uppväxtår var det ofta som vi barn, tillsammans med byns ungdomar, hade långa och hårda bataljer i pingis, femkamp med kula, diskus och spjutkastning. Allt utövat med stor entusiasm och där vi ungdomar inte skulle tro att en seger gavs bort, den fick man kämpa för att uppnå.
1955 gifte sig pappa med Hedvig Löfgren och de flyttade till pappas hemställe i Fällan. De närmaste åren kom tre barn till världen; Ulf, Katarina och Pär-Martin.
1961 köpte de ett jordbruk i Avan som de gemensamt drev fram till 1975 då de gick skilda vägar.
Pappa och Gertrud, som senare blev hans livskamrat, köpte i början av 80-talet hus i Lövånger. Där bodde de fram till år 2011 när Gertrud gick bort. Tillsammans utformade de ett varmt och välkomnande hem där barn, barnbarn, släkt och vänner alltid var välkomna in på fika och kanske en parti kort.
De sista åren hyrde pappa en lägenhet, där trivdes han med utsikten mot Avasjön och hade möjlighet att sitta på verandan med solen i ansiktet.
Sorgen och saknaden är stor, men vi kommer alltid att minnas alla glada stunder vi delat.
Ulf, Katarina och Pär-Martin