På Skellefteå lasarett avled den 19 oktober konstnären Margot Kågström-Wennerström. Hon blev 90 år.
Margot var uppväxt i Skelleftehamn, enda dotter till Paul och Ingeborg Kågström.
Efter avslutad folk- och realskola fick hon möjlighet att som 20-åring flytta till Stockholm och börja studera på Konstfack. Margot hade turen att under det dynamiska 50-talet få arbeta med inspirerande färgsättningar på ett arkitektkontor i Stockholm. En sommardag, när hon var hemma i Skelleftehamn, träffade hon Bo som tillfälligt arbetade där. De gifte sig i juni 1954 och fick två söner, Jan och Per. I slutet på 50-talet flyttade familjen upp till Skelleftehamn och Margot jobbade då som inredningsarkitekt och ibland som textillärare. Intresset för att skapa egna textila alster växte fram alltmer, men hon jobbade även med andra konstarter och formgivning i trä. Konstnärsarbetet blev till ett heltidsarbete. Margot öppnade 1966 sin egen ateljé. Där samlade hon konstnärer för gemensamma utställningar och bjöd in vänner. Margot ställde också ut sina alster på många platser runt om i Sverige och nordens länder. I hennes många offentliga utsmyckningar har möbler och rum, som låg henne varmt om hjärtat, varit ett återkommande bildspråk. Margot fortsatte att vara aktiv som konstnär långt efter att hon fyllt 80 år.
Inspirationen till sina motiv hittade hon i naturen och i kommunikationen mellan naturen och människan. Omtanken om miljöns stora betydelse för barnens framtid fanns också med i hennes tankar.
Hon och Bo gjorde en del resor som inspirerade till nya alster och besök på olika konstevenemang.
Hennes intresse för arkitektur, design och möbler kom till nytta när hon ritade, färgsatte och möblerade hus.
I sommarhuset i Svartjärn, Burträsk, som hon färgsatt på ett mycket smakfullt sätt, anordnade hon och Bo under många år "Konst i skolan".
Barnbarnen och barnbarnsbarnen fanns alltid i Margots hjärta och hon tyckte mycket om att träffa dem.
Margot blev änka i januari 2015.
Vi är glada att Margot fick ett långt och innehållsrikt liv och att vi har haft förmånen att dela det. Minnet av henne kommer alltid att finnas där.
Jan och Per med familj