Nu kan det avslöjas. Det var inte filmjölk i den där kakan.
– Det var blåbärsfil,viskar Britt-Marie så att ingen annan ska höra.
Nu kan man kanske frestas att tro att det är fikat som är det viktigaste när de före detta eleverna träffas för att prata bort ett par eftermiddagstimmar i Bergsbykyrkan.
Så är det inte.
På Bergsbyträffenär det historierna som sitter i högsätet när tidiga 50-talister, 40-talister och ännu äldre talister möts för att ventilera dåtid och nutid.
Den gemensamma nämnaren är Bergsbyskolan. Att de har varit elever där.
Skulle det nu vara så olyckligt att man inte har haft just Bergbyskolan som sitt Alma Mater, utan bara råkar vara sammanboende med en Bergsbybo, då får man följa med på träffen i alla fall.
Två herrar, EskilÖgren och Bertil Karlsson, sköter det praktiska, med god hjälp av Britt-Marie. Eskil och Bertil är Bergsbybor med koll. Bertil känner igen de flesta.
– Fast förra gången bommade jag faktiskt på en, erkänner han lite skamset.
Eftersom många är lite till åren komna och eftersom många har väldigt mycket att göra (de är ju pensionärer) så har Bertil tagit för vana att sms:a runt för att påminna om datum och tid för nästa träff.
– Numera träffas vi tre gånger om året, berättar Eskil som är ganska säker på att första träffen arrangerades för cirka fem år sedan.
– Då var vi 20 30 personer. Numera kommer det kanske 50 60 varje gång.
Alla bor inte iBergsbyn längre. Somliga är inte ens Skelleftebor.
En har kommit körande ända från Skeppsvik utanför Umeå. Och för ett par år sedan kom en 92-årig dam ända från Luleå. Hon hade hört talas om Bergsbyträffen och nu kom hon farande i bil med sonen bakom ratten.
Jajamänsan - Bertil kände igen båda två.
Då var vi 20 30 personer. Numera kommer det kanske 50 60 varje gång.