Hastigt i sitt barndomshem rycktes Linnea Åslund, Gransjö, vår sprudlande levnadsglada mamma, bort alltför tidigt.
Hon var dotter till Karl och Alma Åslund och växte upp i Gransjö med tre äldre bröder. Hon föddes 1947 och fick det passande namnet Linnea, för blomsterodlandet har nämligen präglat hela hennes väsen. Det var när hon som litet barn sett den vackra Nordanåparken i Skellefteå som hon blev helt betagen av blomsterprakt och det miljömedvetna. Så sommartid fick man alltid en spade i handen så fort man kom på besök, för då var det alltid någon ny blombänk på gång.
Linnea var väldigt omhändertagande om allt levande, både människor, djur och natur. Hon förlorade som ung sin mor, axlade ansvaret för barndomshemmet och var mångfacetterad i alla sysslor, allt från vedhuggning och traktorkörning till matlagning och handarbete. Hon tog sig an allt i livet med samma orubbliga frenesi. Linnea var urstark både till kropp och själ och reste sig alltid från underläge vilka motgångar som än drabbade henne.
Med sambon Kjell fick hon barnen Susanne och Bjarne. Och vi barn växte upp i den gemytligaste Bullerbymiljö man kan tänka sig med mycket trygghet och med många naturupplevelser i skog och mark. Humorn var alltid en grundbult och en stor tillgång i vår familj. Mamma älskade verkligen att munhuggas och locka till skratt. Hon var en spontan spexare och hade alltid glimten i ögat.
Vid Kjells tidiga demenssjukdom drog hon ännu ett stort lass genom att ofta sköta om honom för att underlätta för oss barn.
Hon arbetade som piga och på brukshotellet i Kristineberg i unga år, men flest år jobbade hon på Vinkelbo som vårdbiträde och fick där många vänner för livet. Linnea hade en förmåga att komma människor nära och kunde lätt se andras behov. Det positiva fanns alltid som ledstjärna i hennes utstrålning.
Linnea hade många intressen, som handarbete, matlagning, odling, inredning, spela revy, korsord med mera. Och som hon älskade sina barnbarn. En härlig sommardag med skön blomsterprakt, en kaffekopp och skrattande stojande barnbarn, då njöt hon verkligen och kände sig rik i hela själen.
Linnea var definitivt ingen soffliggare utan ständigt på språng med nya projekt i livet. Man undrar; var det därför hon fick så brått att nu hastigt gå.
Vi saknar henne oändligt.
Barnen