Lilian Wising, älskad maka, mamma, farmor och svärmor, somnade stilla in den 7 juli på Skellefteå lasarett med sin hand i pappas hand och oss bredvid sig.
Mamma föddes i Karlstad, men som tvååring hamnade hon hos sina fosterföräldrar i Älvsbyn. Där växte hon upp som enda barnet.
Mamma har haft flera olika arbeten, däribland i lasarettsköket, kokerska på fritids och på Kåge Blommor, hos Göran och Margareta. Det sistnämnda kom att betyda mycket för henne.
Men det allra viktigaste för mamma var alltid familjen. Hon träffade sin stora kärlek, stöttepelare och livskamrat Kurt 1968. Samma år gifte de sig. Första barnet, Jörgen, kom 1970. Sedan kom nästa 1972, Anders. 1975 kom sista barnet, Jennie. Nu var vår familj hel.
Mamma var en riktig bullmamma, hade alltid frysen full med fikabröd. Hennes bullar var omtalade, många tyckte om dem. När huset var fullt av ungar trivdes mamma.
Hon var duktig på handarbete. Mammas intressen ändrades med vår ålder och våra intressen; skidsemestrar, fjällresor, camping. Allt vi gjorde tillsammans tyckte hon om. Bilsport som folkrace/rallycross älskade hon och kiosken på Klutmarksbanan skötte hon i många år. Hockey var också ett stort intresse. Bara vi alla var tillsammans trivdes mamma.
Hon hade nära till skratt och bus, ett stort varmt hjärta.
Många är vi som saknar henne. Men för oss närmaste är det en stor sorg att bära. Det gör så ont att inte få krama henne, ringa, att inte få äta hennes fantastiska mat mer. Det är en otrolig sorg som blir tuff att bära, men de fina minnena vi har gör det lite lättare.
Vår kärlek till henne och varandra ska hjälpa oss att leva vidare.
Att älskas utav henne är det vackraste för oss.
Hon fattas oss. Vi ses på andra sidan.
Närmast sörjande är make och barn med familjer.
Jennie