Den 30 september avled Krister i en ålder av 69 år.
Hur sammanfattar man ett liv som levts så intensivt som Kristers? Som förste son till Engelbert och Elsa och med två äldre systrar (en syster och en bror föddes senare) blev han innerligt älskad. Han växte upp i en trygg familj där Gudstron föll sig helt naturlig och Krister var inte gammal när han blev medlem i Ånäsets Pingstförsamling.
Efter att ha gått ut skolan började han arbeta i sin fars snickeriverkstad och möbelaffär. 1967 började han studera vid Edelviks folkhögskola med tanke på fortsatt sjuksköterskeutbildning. På Edelvik blommade kärleken upp till Karin som också läste där. Krister kom in på Sköterskeskolan i Umeå och blev färdig sjuksköterska 1973. Han vidareutbildade sig till distriktssköterska och första jobbet fick han i Bjurholm. Sedan flyttade familjen, som nu utökats med Mikael, till Hällnäs för arbete på vårdhemmet där. Sandra föddes 1975 och familjen flyttade hem till Ånäset där Krister fått tjänst som distriktssköterska. En egen villa byggdes på Furuvägen och så föddes Camilla 1979. I distriktssköterskejobbet ingick även att vara skolsköterska och det tyckte Krister var stimulerande. Han hann med att vara "distrikta" i både Robertsfors och Skellefteå kommuner. Senare började han jobba som distriktssköterska på natten. Förutom allt detta har han periodvis jobbat på Gumboda Såg. En utbildning inom data fick som följd att han en lång period var dataansvarig på Ånäsets skola och inom vården. Han var också under många år med i Ånäsets Räddningstjänst, tills han föll för åldersstrecket.
Sommarstugan i Skäran, som pappa Engelbert byggt då Krister var nyfödd, var ett paradis för Krister och hans syskon. Där tillbringades hela sommarloven. Då Krister fick egen familj byggde han en ny stuga på samma plats och sommarloven i Skäran har fortsatt.
Krister kunde allting. Sy, baka, laga mat, reparera bilar, fixa trasiga datorer, klippa hår, tillverka möbler, bygga hus … listan tar aldrig slut. Han hann med allt, och ändå räckte han alltid till för familjen. Först och främst var han en älskad make, pappa, svärfar, farfar och morfar, en storpappa för hela släkten. Han ställde alltid upp när någon behövde hjälp. "Ring åt’n Krister" blev nästan ett bevingat uttryck.
De stora trygga händerna, så praktiska och så ömsinta, får vila nu. Vi saknar honom så oerhört.
* * *
En tusenkonstnär har lämnat oss och vi saknar honom så. Krister var nummer tre i en syskonskara på fem, barn till Elsa och Engelbert Lindberg. Han växte upp i Ånäset och i bygden kom han bli kvar, med undantag för några kortare sejourer på andra platser.
Vi tycker att Krister alltid funnits i våra liv, men det blev kanske ännu tydligare när han 1970 gifte sig med vår storasyster Karin. En bättre svåger än Krister har vi svårt att tänka oss. Han var händig på många områden, inte minst då det gällde snickerier och byggnadsarbeten. Där har vi som syskon fått stor hjälp och inte bara vi; det är många som kan instämma i detta. Han arbetade intensivt och snabbt, ibland kanske väl snabbt, så det hände ibland att det blev ett och annat missöde. Ett uttryck som han då ofta använde var "Sådant!" och så dröjde det inte länge förrän det som blivit fel var lagat igen.
Krister var konstnärlig, en verklig estet, det visade sig bland annat i de egendesignade möbler han tillverkade. Att arbeta med textiler var heller inte främmande för honom, till exempel sy upp gardiner. Om man hade problem med bilen var det också naturligt att fråga Krister om hjälp, och ofta kunde han fixa problemen. Dessutom hade han talang för matlagning och inte minst att baka, då och då kom han med något experiment han hade bakat som han bjöd på. Han var nyfiken och inte rädd att pröva på nya saker. Det visade sig inte minst då det gällde tekniska saker. I Krister hade vi syskon till exempel den bästa datorsupport vi kunde tänka oss. Kunde vi inte förstå hans förklaringar via telefon dröjde det oftast inte länge innan han själv kom och på plats löste problemen.
Hans huvudsakliga yrkesmässiga verksamhet var inom vården. Sjuksköterskeutbildningen gick han i Umeå och kom sedan att mest jobba inom åldringsvården, men ibland även som distriktssköterska. Han var också med i brandkåren några år. Vilka sammanhang han än var med i så spred han glädje med sin humor, han var snabb i tanken och kom med fyndiga formuleringar. Det var kanske inte alltid lätt för alla att hänga med, men med den trygghet han också utstrålade så kunde man alltid känna sig lugn. Hans omtanke var verkligen skön att få känna. Även om han till stor del var en praktiker som jobbade med sina händer så var han mycket mer än det. Han var en människokännare; man kunde tryggt ta upp tunga saker med honom, han var beredd att lyssna, stödja och uppmuntra. Själv hade han tidigt funnit en trygghet i den kristna tron. En övertygelse som bar genom livet.
Även om vi känner en stor saknad, så är vi också väldigt tacksamma när vi tänker på allt Krister betytt för oss. Han har lämnat efter sig ett stort tomrum som inte går att fylla.
Syskonen Ekman
Karin, Mikael, Sandra, Camilla