Kerstin Utsi, Arjeplog, en mångfacetterad slöjdarkonstnär med stort hjärta för duodji och renen, har hastigt och oväntat lämnat jordelivet vid en ålder av 68 år.
En vacker, stilla höstdag somnade vår kära mor in på en plats i naturen där hon trivdes, omgiven av släkt och vänner.
Hon föddes i en renskötarfamilj, med föräldrar och två bröder, och lärde sig tidigt den samiska slöjdens hantverk, duodji, men även att vid tidig ålder klara sig själv. Hon växte upp i Hemavan med sommarvistet i Strimasund och vinterlandet ner efter Umeälven. Gick sexårig nomadskola i Tärnaby, Gällivare nomadskola och därefter realskola i Umgransele. Därefter valde hon till slut, efter att hon hade provat på arbetslivet inom bland annat sjukvården, att påbörja sin långa utbildning inom slöjd och hantverk med start på Solviks folkhögskola, Samernas utbildningscentrum och därefter slöjdlärarutbildningen i Umeå.
Under sin tid på Samernas utbildningscentrum träffade hon sin dåvarande man, vilket ledde till att hon flyttade till Arjeplog, fick två barn och hamnade i renskötsellivet igen. Hennes första arbete efter studierna var som slöjdkonsulent via Sami Ätnam, då hon reste runt i Sápmi för att dokumentera och utveckla koltmönster samt sy upp koltar från olika områden. Under hennes yrkeskarriär har duodji nästan alltid haft en central roll. Därefter hade hon slöjdbutik och renslakteri, kombinerat med slöjdläraryrket. Tills hon påbörjade sin karriär som slöjdlärare och rektor på Samernas utbildningscentrum där hon bland annat var drivande i utvecklingen av en ny linje. Därefter förverkligade Kerstin bland annat sin dröm om en samisk restaurang i Hemavan.
Kerstin var en varm person med stort hjärta och var alltid redo att hjälpa till, oavsett vad det gällde. Hon prioriterade ofta andra före sig själv. Hon var en ärlig, modig, originell, omtyckt och lättsam person som kände många i världens alla hörn. Hon tyckte om att resa och hann både med Hollywood och Ecuador, för att nämna några ställen i världen hon besökt. Men för henne var hemma alltid där renen var.
Kerstin hade många talanger och behärskade allt från renskötsel, jakt, nätfiske, slakt och matlagning, men var också en stor konstnär som alltid satt med något nytt konstverk i händerna. Hon hade många planer och visioner som hon inte var rädd att förverkliga. Kerstin var en idéspruta och var både en traditionell slöjdare och koltsömmerska, men även en banbrytare och nytänkare som hade ett originellt och eget uttryck inom samiskt konsthantverk och tygtryck.
Hon avslutade sina dagar i Arjeplog där hon alltid deltog i renskötseln på ett eller annat sätt. Hon hade några år som pensionär och ägnade mycket tid åt att som slöjdare skapa mästerverk.
Vi minns henne som en släktkär, rojalistisk, mycket givmild, hjälpsam och engagerad person, men även som en hängiven mor, mormor och farmor. Hon var en färgstark och karismatisk person som hade nära till skratt.
Kerstin lämnar ett stort tomrum efter sig och saknaden är enorm.
Familjen