Jonathan växte upp, i Rålund i en syskonskara på fyra. Likt Bullerbybarnen klättrade vi på ladugårdstak och hoppade i snöhögar, tolkade på bob bakom farfars skoter och drack farmors choklad i Alexbacken. På Gumbodaskolan var det som att leken fortsatte, alla kände varandra och tog hand om varandra. Livet var idylliskt. Från femman började Jonathan i Norsjö och sågs ofta med sin skateboard i handen, ett intresse som följde honom hela livet.
Lite senare väcktes intresset för musiken och han började spela piano och gitarr så hans fingrar brann! Snabbt avverkades alla klassiker, alla typiska låtar som man spelar en kväll framför brasan. Ett frö börjades gro, det här ville han hålla på med på riktigt. Under och efter gymnasietiden bodde han mycket hos morfar och mormor som alltid ställde upp. Han kunde sitta uppe hela nätterna och skapa sin egen musik och hade alltid en låt i bakfickan som han ville spela upp. Var han inte hemma och arbetade på ett låtprojekt så gick han ner på stan i Skellefteå och pratade med folk.
Hösten 2014 började han på Solvik, där han äntligen fick träffa likasinnade! Människor som brann lika glödhett för musiken och i dem fann han många goda vänner.
Genom livet stötte han på många hinder och motgångar, men gav aldrig upp. När många andra hade kastat in handduken såg Jonathan nya möjligheter och tog istället riktning mot ett annat håll. Även om han var fast i en jobbig period i livet, så kunde han se dem som hade det värre, gå fram till en helt okänd människa och fråga hur det stod till. Hans sociala och orädda förmåga att fängsla människor med sin charm var något helt unikt.
Jonathan har lämnat oss hastigt och alldeles för tidigt, bara 22 år, men hans musik, ambition och sin brinnande lust till livet, lever vidare hos oss.
Vi saknar dig. Vi älskar dig.
Familjen gm syster Josefin