I en ålder av 74 år avled den 7 april Johnny Granlund, Skellefteå.
De andra värmde upp, men den här grabben hade vidare vyer och kom ut ur skogsbrynet, brett leende och med en huggorm ringlande på en pinne. Han var 14 eller 15 år och det var uppenbart: i sällskap med honom skulle man aldrig riskera att ha tråkigt. Kalla det fingertoppskänsla och under de följande 60 åren behövde den aldrig ifrågasättas. Runt Johnny Granlund hände det hela tiden saker.
Han var orienterare och skidåkare och inte ett dugg lagom. Hänga med klungan? Aldrig, inte ens när det varit smartast. ”Individualist” var bara riktnumret.
Han jobbade som idrottslärare, han var tränare för det turkiska skidlandslaget och sedan blev han affärsman. Det började med en spårsläde och finska skidor och fortsatte med ett imperium. Som mest ägde han 16 sportbutiker och mycket mer än så. Han sov tre timmar per natt och inledde sin morgonritual klockan fyra med att läsa tidningen i badkaret. Han flackade och for och man kan fråga sig varför. Girighet? Inte alls - sin privatekonomi brydde han sig inte om - utan revanschbegär. Har man sett sin far bli nobbad ett lån på 4 000 kronor vill man visa banken vem den jäklats med.
Han gjorde många och stora affärer, både lyckade och misslyckade. Han hade visioner och stångades i motvind, som med den skidtunnel han skulle bygga i Stockholm. Den kunde ha blivit både succé och guldkalv, men till slut fick byråkratin honom på fall. ”Kostade mig åtta år”.
Allt skedde i rasande tempo och dygnet runt. Kärleksfull är inte detsamma som närvarande och det var inte svårt att räkna ut att hjältinnan var Karin, hon som både höll ordning på företaget och såg till att Jessica, Erika och Jesper kom att utvecklas så utmärkt.
Somliga stämplade honom som affärsbuse, men vi kände en kille som var sina vänners vän och ibland översvallande generös.
Och nu är han borta. I motsats till diverse olyckskorpar visste vi att ingen hjärtinfarkt skulle hinna ikapp Johnny. Däremot kom en annan sjukdom att förmörka hans sista decennium.
De senaste åren bodde han och vårdades väl på Sunnanäng i Skellefteå. Ett trist slut blev det ändå, men det hindrar inte att den bild vi kommer att bära med oss föreställer en varmhjärtad, impulsiv kille som körde lite för fort, på vägarna och genom livet, och som vi och många med oss kommer att sakna.
Olle Lundqvist
Jarl Svensson