Den 19 april somnade vår mamma, Jenni Andersson, stilla och lugnt in på Hemgården i Lövånger. Hon blev 95 år gammal.
Jenni växte upp på familjen Sirviös bondgård i finska Lappland tillsammans med elva syskon. Det var en trygg tillvaro ända fram till världskriget då barndomen och tryggheten abrupt tog slut. Pappa Veiko stupade dagarna före jul 1939. Mamma Hilma samlade varje kväll sin stora familj omkring sig till kvällsandakt. Denna kristna tro har burit Jenni genom livet. Det sjöngs med liv och lust i pörtet. Jennis barn och barnbarn ärvde kärleken till musiken.
Jenni lämnade Finland 1939 och tog anställning som hembiträde i professor Erikssons familj i Stockholm. Hennes arbetsgivare forskade på den nordsvenska hästrasen och i dessa nordliga trakter hamnade Jenni så småningom. Där stöttade hon i flera år distriktssköterskan, syster Ester i Bodan, i hemmet och på gården.
På "bodabacken" fann hon sin Georg. De kompletterade varandra perfekt under ett nästan 60-årigt äktenskap.
Jenni och de finska medsystrarna, som rotade sig i Lövånger, berikade bygden med sin arbetsglädje och livslust.
Våra föräldrar flyttade 1966 till Umeå där de var yrkesverksamma i två årtionden.
Jenni arbetade som undersköterska på lasarettet – ett arbete som skänkte stor tillfredsställelse då hon alltid ömmat för de utsatta.
Jenni fick på fritiden utlopp för sin kreativitet då hon kunde läsa språk och förkovra sig i bland annat vävning.
1986 återvände våra föräldrar till Lövånger, som behållit sin plats i deras hjärtan, inte minst sommarstugan i Helenero på väg upp mot Högberget. I Lövånger kunde de också följa två av sina barnbarns uppväxt med glädje.
Jenni hade den stora lyckan att, när krafterna tröt, bli omhändertagen av personalen på Häggen, Hemgården i Lövånger.
Vi minns vår mor Jenni med glädje.
Ann-Britt och Lasse