Jan Nilsson är död. Han avled den 21 oktober efter elva år med Parkinson – en sjukdom som är prövande såväl för den drabbade, som för de närstående. Den förändrar liv och levnad.
Jan förtidspensionerades 2004. Dessförinnan hade han haft förmånen att leva ett rikt, kärleksfullt och inte minst ett erkänt professionellt arbetsliv, där hans framträdande chefsegenskaper väckte uppskattning och respekt.
Jan föddes på sjukstugan i Arvidsjaur den 30 mars 1947. Han var son till Ragnhild och Oscar Nilsson – hon bonddotter från Braxträsk i Norsjö kommun – han banvaktsson från Riksgränsen som nordligaste bostadsort.
Vid Jans efterlängtade födsel hade jag i elva år väntat på min brors ankomst.
I banmästarhemmet i Glommersträsk fick Jan sju lyckliga barndomsår innan flyttlasset gick till Piteå – en vecka efter skolstart. Vistelsen i Piteå blev kort då Jans far efter ett par år utsågs till överbanmästare i Bastuträsk.
Lyckan har inte alla gånger lett mot Jan. Han blev faderlös i tonåren, sedan vår far vid 56 års ålder dog i lunginflammation.
Sedan Jan tagit realen i Norsjö flyttade Ragnhild och Jan till Skellefteå, där han tog sin ingenjörsexamen 1967. Den lockade honom att läsa vidare. Vid Umeå universitet tog Jan 1972 sin filosofie kandidat i företagsekonomi. Några år senare kompletterade han sin utbildning med en masterexamen med inriktning mot högre ekonomiskt ledarskap. Vid Umeå universitet mötte Jan också kärleken.
Socionomen Margareta Jonsson, från Lövlund i Norsjö kommun, blev vid första ögonkastet hans livslånga följeslagare. Och Margaretas föräldrahem låg nästgårds med Braxträsk, där Jans föräldrar hade byggt sin sommarstuga.
Efter universitetsstudierna gick färden till Hudiksvall där Jan anställdes som ekonom vid Hiab-Foco.
Jan gifte sig med Margareta och de fick dottern Kristina .
Den inbitne Saab-fantasten Jan hade nu råd att byta sin gamla röda Saab mot en blå Saab -99.
Familjen drog 1976 till Skellefteå och Bröderna Lundbergs där Jan anställdes som redovisningsman och sedan som ekonomichef.
Samma befattning fick han 1978 vid Hiab-Foco i Skellefteå innan han 1983 gick in som produktionschef vid samma företag.
1987 blev Jan controller vid Contorta AB för att 1990 rekryteras till motsvarande befattning vid Karolin Invest. 1997 fick han anställning som controller och 1999 som ekonomidirektör för Alimak AB. Jans sista arbetsgivare blev Sorb Invest från halvårsskiftet 2001 fram till förtidspensioneringen 2004.
Jans företagsmässiga kunnande utnyttjades också på annat sätt. Han var ledamot och sekreterare i Alimak AB:s styrelse, liksom i deras dotterbolags. Jan satt också med i styrelsen för Handelshögskolan i Umeå, samt i Handelsbankens lokalstyrelse i Skellefteå. Jans arbete innebar också ett omfattande internationellt kontakt- och försäljningsarbete som gav både honom och Margareta nya vyer, upplevelser och goda vänner.
Under den intensiva och händelserika tiden i Skellefteå arbetade Jans hustru Margareta med personalfrågor vid kommunen.
Margareta och Jan byggde hus på Morö Backe.
Familjen utökades med ytterligare en dotter – Helena. De tog hand om skogen och sommarstugan i Braxträsk och köpte smultronstället Margaretelund. De njöt av båtliv i Furuögrund och fjällveckor i Tärnaklippen. De skaffade hund, en collie, och det kom att bli flera genom åren.
Det fanns fler glädjeämnen. Helena stannade kvar i Skellefteå och var stöd och glädjespridare i hemmet. Med pappa Jan delade hon intresset för film och hockey. Kristina gifte sig med Tomas . Två härliga barnbarn föddes; först Nora och sedan Tove. Jan blev morfar! Kristina disputerade och vid promoveringshögtiden i Blå Hallen i Stockholms stadshus fick Jan se sin dotter erövra insignierna och doktorstiteln. Det var åter en stor och minnesrik dag för Jan.
Efter förtidspensioneringen ägnade Jan mycket av sin tid åt veteranbilsintresset. En Saab Monte Carlo -66 renoverades i garaget med god hjälp av vänner och släktingar och personliga assistenter som delade hans intresse. Men Parkinson blev plötsligt omedgörlig. Jans körkort drogs in av medicinska skäl just då bilen var körklar. Det blev ännu en svår prövning.
Jan är död, men det han gjort liksom hans minne, ska fortleva.
Sam Nilsson