Vår bror Jan Holmström, Lycksele, lämnade oss bröder med familjer när han somnade in den 27 september. Efter en tids sjukdom så orkade inte Jan mer, han blev 73 år.
Jan var son till Sigrid och Volgart Holmström, föddes och växte upp i Innansjön, Burträsk, tillsammans med sex bröder. Jan föddes med Downs syndrom som var ett litet handikapp, men som inte hindrade honom från att delta i lekar och idrott som han hade lust att utöva. Jan blev en pigg ungdom, väldigt mycket energi fanns i hans kropp, en liten Buse med varm betoning, han var en riktig spjuver och det lyste om honom hela tiden.
När Jan skulle börja skolan blev det först Brattby skolhem några år, och därefter särskola på Olovdalsskolan. Sedan blev det flytt till Lycksele i mitten av 60-talet där han kom att stortrivas med bra gruppboende. Sedermera blev det ett eget boende där han fick mer egen tid för sina intressen som musik, pop och dansbandsmusik som förgyllde dagarna. Pussel var ju också något som trollband Jan. Musik och dans var en höjdare på somrarna när Lotta Engberg bjöd upp till dans i Gräsmyr, där fröjdade Jan många somrar till Lottas orkester.
Det blev utlandsresor för Jan till bland annat Las Palmas, Larnaca och Naxos: Många äventyr och resor med gruppboendet till djurparker runtom i Sverige samt fjällresor med lite fjällvandring och tävlingar och mysiga stunder i ett trivsamt kamratskap. Sport var också Jans intresse och han var med i Lycksele HIF och DHR.
I föreningarna var det fina ledare och god kamratskap som gjorde att han blev väldigt aktiv inom boccia på vintrarna och friidrott på somrarna. På föreningarnas fester var Jan också en stor glädjespriddare med historier och lite små bus.
Vardagen var inte bara resor, utan det fanns arbete som skulle vara meningsfullt, som på dagcenter eller olika legogrupper, vissa dagar blev det lite studier på Tannbergsskolans särvuxutbildning.
Jan var väldigt ansvarsfull både i arbetet och privat, man kunde alltid lita på honom.
Jan besökte mamma och pappa i Innansjön när han hade jul-, påsk- och sommarlov, det blev också besök över lördag/söndag ibland när bror Kaj med familj åkte hem till Innansjön för besök. Mamma ville ha sin mysige kille hemma så ofta det gick, det kunde bli en klippning av hans hår, vilket var mer regel än undantag, samt åka och hälsa på släkt och vänner och göra utflykter.
Ett stort nöje var ju resorna till bror Ulf i Stockholm, där var det bad hela dagar, han var som en fisk i vattnet. Han och Ulf var på fotbollsmatcher så klart, en gång trodde Ulf att Jan kommit bort efter matchen; stora Råsundastadion, mycket folk och ingen Jan. Ulf sökte och frågade poliser, men ingen stämde med Jans beskrivning så vad gör man? Ulf gick till bilen och vem står där och väntar? Jo, Jan så klart, ett bevis att han hade full kontroll på läget.
Medan hälsan var god kom Jan ofta cyklandes upp till Lugnet för att hälsa på samt tog en fika, lite småbus var ju i sin ordning.
Jan hade en god tillvaro i Lycksele, bra boende, kalaspersonal, omtänksam och stimulerande med olika aktiviteter, god kamratskap och integritet.
Vi som minns Jan har en oas av fina minnen att se tillbaka på, han var glädjen som gav energi till att gå vidare. Vi känner en stor saknad nu när Jan har lämnat oss.
Bröderna Max, Kaj, Tomas och Gunnar med familjer