Irma, somnade in en månad före sin 87-årsdag, efter en kort tids sjukdom Hon fattas oss! Hon var en av grundpelarna i våra liv, del av den säkra trygghet där vi växte upp och skapade våra egna liv. Liv alldeles tveklöst inspirerade av henne. Hon var alltid viktig och betydelsefull i våra liv även då vi alla blev vuxna.
Hon var alltid trygghet, omtanke, stöd och kärlek, inspiration och föredöme. Mormor lärde oss att –vill man så kan man, men man måste våga och man måste tro på sig själv, jobba hårt och inte ge upp! Gör man något så gör man sitt bästa. Kan man inte så frågar man och lär sig. Ingen skam i det.
Vi har alla en mun att använda, så gör det, fråga och lär dig.
Precis med den inställningen kom hon som ung på tåget till Sverige, efter andra världskriget – kunde inte svenska, men arbeta ordentligt, och hade en mun att fråga med och som sagt, modet att använda den!
Amerikaplanerna blev det inget av. Hon träffade sitt livs kärlek och blev kvar i Skellefteå, men den resa som hon hade gjort från skogarna utanför Sodan-kylä, Finland, var större och besvärligare än de resor vi gör nu för tiden. Den tog flera dagar och krävde både pass och visum. Hon sa en gång ”jag var född i fel tid, jag skulle ha varit ung nu då man kan resa världen över så enkelt …”
Reste gjorde hon, och en del av henne lever i oss och kommer med vart vi än far. Vi vandrar. Vi vågar.
Irma, visade oss att man kan bryta upp och ge sig av, och ändå stolt älska sitt ursprung. Man kan få ett nytt hem, nya seder, lära sig nya språk, växa och utvecklas utan att den man är förändras. Vi är tacksamma att vi fått lära känna henne och för allt hon gav!
Barnbarnen gm Ylva Kendrick